Jag älskar dinoaction nästan lika mycket som hajfilmer. Som grabb satt jag och bläddrade i en pärm som pendlade mellan information och bilder på dinosaurier och screen shots från Jurassic Park. Jag kunde sitta och bläddra i timmar. Första Jurassic Park var banbrytande på så många sätt när den kom. Och det häftiga är att den håller precis lika bra idag. Både intrigen och de praktiska effekterna. Uppföljarna var väl aldrig riktigt lika lyckade, även om jag faktiskt älskar även The Lost World.
Senare årens revival har pendlat mellan underhållande, fåniga och -Rebirth - som faktiskt var en av de allra sämsta filmer jag såg förra året. Där skavde precis allt. Trots okej effekter och några stora namn i rollistan funkade varken manus, regi eller intrig och kemin mellan karaktärerna fick det att kännas som ett misslyckat skolprojekt. Den var verkligen usel. Och vet ni vad? Jag kan avslöja redan nu att Primitive War faktiskt är bättre än Rebirth. Inte för att det säger så mycket. Jag måste däremot säga att intrigen är svår att kalla annat än intressant. Det är sådana här idéer jag går igång på.
Vietnam. 1968. En spaningsenhet känd som Vulture Squad skickas till en isolerad djungeldal för att ta reda på vad som hänt med en försvunnen Green Beret-pluton. De upptäcker snart att de inte är ensamma. Rätta mig om jag har fel - men att slänga in dinosaurier i en krigsfilm. Det ÄR en bra idé, eller hur? Vad kan gå fel liksom?
I rollistan har vi Ryan Kwanten, mest känd från True Blood. I filmväg har jag aldrig sett honom i något värt att minnas. Jeremy Piven dyker också upp i en liten roll. Det kan sägas direkt: Det blir inga Oscar-nomineringar för någon av de som dyker upp i Primitive War. Men kanske ingen Razzie heller. Sedan kommer vi till det här med att lyckas trampa i klyschor. Efter en kort prolog som egentligen avslöjar betydligt mycket mer än den behöver får vi - Precis vad ni gissar - En scen med helikoptrar som flyger in över en dal i Vietnam, mot en militärbas - till tonerna av - Just precis - Fortunate Son. För det går inte att inleda en film om Vietnamnkriget på annat sätt.
Manuset är pang på. Inga överraskningar.
Det jag uppskattar mest med det här är ju att vi pratar om ett passion project. Det finns så mycket kärlek bakom en sådan här produktion att man inte riktigt vill förkasta den. Och det, utöver genren dinoaction, är en av anledningarna till att jag blev riktigt sugen på att se den. Men jag kan avslöja att Primitive War faktiskt inte är något jag kommer att minnas i efterhand.
Den är ganska skickligt gjord. Effekterna är förvånansvärt snygga trots begränsad budget. Däremot märks det tydligt att man försöker maska effekter genom att ofta låta attacker utspela sig under mörka scener, gärna i kombination med lite blinkande lampor eller mynningsflammor, så att man egentligen inte ser jättemycket.
Karaktärerna är precis så intetsägande som man kan tänka sig och någon direkt nerv infinner sig egentligen aldrig. Underhållningsvärdet finns, absolut, men jag tappar ändå intresset ett flertal gånger. Jag vill ändå rekommendera att ge den en chans om ni, liksom jag, har saknat dinoaction. Samtidigt kan man lika gärna se, eller se om, Jurassic Park eller The Lost World för en betydligt mer minnesvärd resa. "Don't go into the long grass!" Eller, som Stormare viskar i den där klassiska scenen: "Ah helvete. Helvetes jävlar."
Det är ändå något speciellt med att se folk bli uppkäkade av urtidsdjur, eller hur? Och jag släpper inte tanken på att kombinationen krigsfilm och dinosaurieaction är riktigt uppfriskande, lite på samma sätt som till exempel Overlord som blandar andra världskriget med zombies. Så. Nej. Primitive War är ingen Jurassic Park-utmanare, även om den på något vis ändå är en lite frisk fläkt.
Däremot. Återigen. Ja. Den klår Jurassic Park: Rebirth och det är alltid något.