Steven Spielberg är känd för många saker, men få teman återkommer lika ofta i hans filmer som just fascinationen för liv bortom vår egen planet. Redan i sin första film efter Hajen, Närkontakt av tredje graden från 1977, valde han att skildra UFO och utomjordiska besök på ett ovanligt seriöst och jordnära sätt. Där andra filmer ofta förlitade sig på B-filmsklichéer och skräckinslag behandlade Spielberg ämnet med respekt och nyfikenhet. Resultatet blev en berättelse om mänsklighetens plats i universum, vår egen litenhet och behovet av ödmjukhet och sammanhållning.
Trots framgångarna med Närkontakt av tredje graden är det förvånansvärt få filmer som därefter har närmat sig ämnet på samma sätt. Ofta används utomjordingar som en ursäkt för action eller skräck, snarare än som ett verktyg för att utforska mänskligheten. Några tydliga undantag är Robert Zemeckis Contact, baserad på Carl Sagans roman, och Denis Villeneuves Arrival. Nu återvänder Spielberg till samma tema med Disclosure Day, en av hans starkaste och mest originella filmer på många år.
Det första som slår en är hur otroligt "Spielberg" filmen känns. Allt från berättelsen till karaktärerna och de teman som utforskas bär regissörens omisskännliga fingeravtryck. Kameran rör sig ständigt genom scenerna på det sätt som blivit hans kännetecken, Janusz Kamińskis foto använder ljuset på ett uttrycksfullt och nästan magiskt sätt, och John Williams levererar ännu ett storslaget soundtrack som lyfter upplevelsen.
Men viktigast av allt är att den visuella prakten backas upp av en stark berättelse som fångar intresset från första stund och fortsätter att utvecklas under filmens två och en halv timme långa speltid.
Disclosure Day kretsar främst kring två personer, spelade av Emily Blunt och Josh O'Connor. Blunt spelar en väderpresentatör som plågas av märkliga syner och återkommande visioner, medan O'Connor gestaltar en man som försöker offentliggöra dokument som påstås bevisa att utomjordiskt liv existerar och att amerikanska myndigheter har känt till detta i årtionden.
Berättelsen utvecklas snabbt till en omfattande katt-och-råtta-lek där myndighetspersoner, ledda av Colin Firths karaktär, försöker stoppa dem. Längs vägen bjuds vi på biljakter, spektakulära actionscener och en sekvens med ett tåg som för tankarna till James Bond eller Mission Impossible. Samtidigt portioneras informationen ut i lagom mängder, vilket gör att man hela tiden får anledning att fundera och dra egna slutsatser.
Manusförfattaren David Koepp balanserar skickligt filmens olika ingredienser. Här finns mysterium, action, romantik och humor, men också större frågor om världen och människans natur. Hur skulle vi reagera om sanningen faktiskt avslöjades? Skulle världen bli en bättre plats?
Filmen berör även frågor kring tro och människans behov av att tro på något större än sig själv. Religion framställs som en av faktorerna som försvårar ett globalt erkännande av utomjordiskt liv, även om dessa resonemang aldrig utforskas särskilt djupt. Samtidigt utspelar sig berättelsen mot bakgrund av ett annalkande tredje världskrig, vilket känns obehagligt relevant i dagens världsläge.
Samhället skildras som splittrat och på gränsen till kollaps. Skulle kanske erkännandet och vetskapen om intelligent liv bortom jorden kunna förena mänskligheten?
På ett mer personligt plan finns flera av Spielbergs klassiska teman närvarande. Barndomstrauman och trasiga familjer spelar fortfarande en viktig roll, men här används de mer återhållsamt än i många av hans tidigare filmer. Istället för att ägna långa partier åt bakgrundshistorier låter filmen små detaljer och antydningar forma karaktärerna. Det gör det enklare att relatera till deras känslor snarare än deras specifika erfarenheter.
Att Emily Blunt och Josh O'Connor delar på huvudrollerna bidrar också till att ge berättelsen en mer universell prägel. Samtidigt väljer manus att hålla flera viktiga detaljer kring karaktärerna hemliga, vilket förstärker känslan av mystik. Syftet är tydligt: filmen handlar mindre om enskilda individer och mer om mänskligheten som helhet. Men även om flera starka prestationer bidrar till helheten är det framför allt Emily Blunt som bär filmen, med en fantastisk insats.
Vissa tittare kommer sannolikt att önska att filmen ägnade mindre tid åt action och mer tid åt de filosofiska frågor som väcks längs vägen. Samtidigt är Disclosure Day i grunden ett samarbete mellan Spielberg och Koepp, och då handlar det alltid om att hitta balansen mellan underhållning och eftertanke.
Resultatet är en klassisk sommar-blockbuster av ett slag som blivit allt ovanligare. Filmen förlitar sig inte på etablerade varumärken eller ett konstant bombardemang av skämt och explosioner. Istället kombineras storslagna actionscener med tankeväckande idéer och en berättelse som vågar lämna vissa frågor obesvarade.
För den som fascineras av UFO-fenomen och teorier om livet i universum finns det dessutom mycket att uppskatta här. Spielberg och Koepp tar ämnet på största allvar utan att förlöjliga det eller gömma sig bakom symbolik och metaforer. Oavsett vad man tror är filmens grundläggande budskap både enkelt och tilltalande: att mänskligheten kanske skulle må bra av att ibland påminnas om hur liten vår plats i universum faktiskt är.
