Nyheterna om Citizen Vigilante har väl knappast gått någon filmtokig obemärkt förbi?
Det är 2026, en film skriven och regisserad av en av filmvärldens kanske minst eftersedda människor rör upp sådan kontrovers att Elon Musk sveper in och erbjuder den gratis via X i fyrtioåtta timmar. Som om året inte redan var märkligt. Uwe Boll. Denna legend, om än inte positivt menat. Jag har haft ögonen på den tyska regissören i så där tjugotre år. För det var väl där någonstans det började på riktigt. House of the Dead, filmen från 2003, baserad på det populära arkadspelet som gick ut på att skjuta zombies i förstapersonsperspektiv.
Speladaptionen som kallats, och kanske ännu innehar, förstaplatsen som världens sämsta?
Sedan dess har ett otal snarlikt utbuade produktioner följt. Jag ska inte lista allt, för det inte därför ni klickat er in hit. Men bland de som inte är avgrundsdåliga finns exempelvis Attack on Wall Street med Dominic Purcell som, om än inte bra, ändå går att se. En gång. Rampage-filmerna, där en incel beväpnad till tänderna går på killing spree, är obehagliga och håller högre nivå än det mesta andra i Boll-väg. Motivationen och budskapet bakom den filmserien går däremot kanske att ifrågasätta utan att ha allt färskt i minnet. Och på tal om budskap så återvänder vi till recensionen.
Jag ger er Citizen Vigilantes intrig:
En man tar lagen i egna händer och jagar brottslingar. Hans självutnämnda korståg gör honom till en stjärna på sociala medier men sätter honom på kollisionskurs med den lokale polischefen.
Vi har redan pratat om Uwe Boll. Vi går över till Armie Hammer. Jag tänker inte gå in på kontroverserna med anklagelser om allt från våldtäkt och uttalanden om kannibalism. Ni vet allt det. Vad som är sant eller inte är en annan femma men att Boll väljer just Hammer till att spela huvudrollen är knappast något annat än ett försök att öka kontroversen kring filmen än mer. Eller? Blickar vi bort från det så är Armie en helt okej skådespelare. Ganska träig, men å andra sidan har han inte världens bästa manus eller regi att luta sig emot här.
Detsamma gäller övriga skådespelare. Costas Mandylor, som vi sett i Saw-filmerna, spelar rollen som Interpol-chefen Henry. Han gör också vad han kan.
Dramaturgiskt är Citizen lite amatörmässigt uppbyggd. Det inleds med ett våldsdåd som presenterar den övergripande problematiken. Det finns en del logiska luckor och märklig klippning som ibland gör att man inte fattar att en specifik scen är tänkt som flashback. Det finns också märkliga repetitioner i dialogen av typen som definitivt borde ha märkts av och klippts bort i redigeringen. Och de återkommande scenerna från nyhetsstudion? Nej. Bara nej.
Var beredd med skämskuddar, all ye who enter here
Men vi måste prata mer om kontroversen. Jag har inte läst på överdrivet mycket, men Citizen Vigilante påstods ha bannats i Bolls hemland Tyskland. I verkligheten handlade det väl inte om en regelrätt banning utan att censuren inte kommit överens om en åldersgräns. Men. Jag fattar. Det är en kontroversiell film om en avenger som ger sig i kast med att rensa ut invandrare. Förenklat, ja, absolut. Men på samma sätt förenklar manuset åt andra hållet. Och ja, wokevänster är också uttryck som slängs med i manuset. Förlåt. Det här ska inte vara en politisk diskussion. Jag är varken vänster eller höger, egentligen, jag vet däremot vilken sida av det brunblåa snöret jag vill stå på. Jag hade inte haft något större problem med innehållet om det inte var så uppenbart och klumpigt vinklat. Det förstärks på ett nästan löjligt övertydligt sätt av ett allt annat än habilt manus. Med en kompetent manusförfattare hade vinklingen gått att göra intressant.
Lite roligt blir det också när vår huvudkaraktär Sanders, fastighetsmogul med en känsla för rättspatos, i en ganska utdragen scen besöker en bordell. Han avbryter sexakten för att kåken, som han äger, drabbats av mögel, och han betalar även extra när han slänger ned henne på sängen och vill avsluta i fler positioner än den som ingår i priset. Det här beteendet hade, i en kompetent regissör och manusförfattares händer, kunnat bli del av en djupare analys av en plågad och sorglig människa. I Bolls fall, inte minst med tanke på vad kameralinsen gärna fokuserar på, är det uppenbart bara ett försök att öka intresset med lite naket. Men visst. Det säger något om Sanders som karaktär, så shut me up.
"Is that mold?"
Det provokativa stannar inte vid åsikterna om problemet med massinvandring och det faktum att alla filmens bad guys är just invandrare. Jag skulle vilja påstå att scenen där Sanders mejar ned jag vet inte hur många insatspoliser med kulspruta, märkligt nog ackompanjerat av loungemusik, smakar lite beskt. Och inte bara det. Den gör att vår antihjältes moraliska kompass, precis som med scenen på bordellen, snurrar på ett sätt som snarare känns ogenomtänkt än för att bjuda på fördjupning. Inte minst med tanke på Bolls förkärlek för fokus på övervåld. Men mest kontroversiell är scenen i en lägenhet framåt slutet. Den slutgiltiga hämnden. Där tränger åsikterna snarast genom rutan i sin övertydlighet. Sanders resa hade gått att göra obehaglig, djup och intressant om inte hela meningen med filmen är just att skrika ut ett politiskt ställningstagande.
Jag låter partisk och extremt negativ, men vet ni vad? Blundar jag för ett rätt dåligt manus, löjeväckande dialog, alla märkliga och skämskuddevänliga scener från nyhetsstudion, logiska luckor - och den där scenen med bilen som voltar och självklart exploderar - så är Citizen Vigilante faktiskt rätt underhållande. Den är, bortsett från sagd bilkrasch, inte jätteful. Scenen i baren med snubbarna som försöker droga sina ragg är rätt kul.
Allt som allt. Det här är inte Uwe Boll at his worst, vilket däremot kanske inte är att säga överdrivet mycket. Den är fortfarande allt annat än bra, om ni fattar vad jag menar. Budskapet han övertydligt vill sprida får det däremot att lukta lite illa. Om det inte blivit en snackis så hade Citizen Vigilante väldigt troligt passerat lika obemärkt förbi som merparten av Bolls filmer.