Resident Evil: Degeneration

Filmen:
De Resident Evil-filmer med Milla Jovovich i huvudrollen har varit hyggligt framgångsrika bland många fans, men en stor grupp har länge eftersökt en mer speltrogen filmatisering. Milla Jovovichs karaktär Alice finns till exempel inte alls med i något spel. Nu när det femte Resident Evil-spelet är på gång tog Sony Pictures och Capcom chansen att rida på nyhetsvågen. De bestämde sig för att göra filmen helt datoranimerad och förlägga den handlingsmässigt mellan del fyra och fem, fast filmen i sig är helt fristående.

Filmen utspelar sig några efter att Raccoon City sprängts i bitar och zombieviruset sprider sig runt i världen. Regeringarna står förlamade men det skumma företaget WilPharma påstår sig ha ett vaccin. När viruset bryter ut på Harvardvilles flygplats befinner sig aktivisten Claire Redfield där, men hon lyckas gömma sig i ett VIP-rum där även en korrupt Senator och en rädd liten flicka befinner sig. Fast hjälp är på väg. Superspecialagenten Leon S. Kennedy dyker upp för att kicka lite Zombieröv. Sen börjar jakten på de korrupta företagen. Enkel och lättbeskriven handling.

Det här är något av det fånigaste jag sett på länge. Manuset suger verkligen babianröv och bristen på uppfinningsrikedom är häpnadsväckande. Filmen är förvisso speltrogen och upplägget är som upplagt för ett spel men som fullängdsfilm fungerar det inte. Nu känns det bara som att filmen är en enda lång mellansekvens. Animationerna är inte heller de bästa och personerna rör sig stelt och väldigt omänskligt. Jag vet inte heller var de hittat röstskådespelarna, men de gör en direkt pinsam insats och Resident Evil: Degeneration måste även ha något rekord i hur fåniga repliker kan vara.

Bilden:
Resident Evil: Degeneration är en digital film hela vägen från källa till Blu-ray och har många av de kvalitéer som känneteckar just datoranimerad film. Bilden är knivskarp och detaljarbetet är riktigt snyggt. Även dynamiken är riktigt imponerande och svärtan är klockren. Fast färgpaletten ser konstig ut, färgerna är onaturliga och inte alls trovärdiga. Något som också irriterar är de uppenbara problemen med hackiga kanter. Det syns på bland annat stängsel och ett flertal andra scener i filmen. Men i stort sett är riktigt snygg film som levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet 1,78:1.

Ljudet:
Sony har inkluderat en Dolby TrueHD-ljudmix som vräker på för allt vad tygen håller. Det är en intensiv ljudupplevelse med mycket action men det där detaljerade finliret har tagit semester. Dialogen som förvisso är totalt osynkad med läpparna låter dock riktigt klar. Dina surroundhögtalare får också visa vad de går för, det händer oerhört mycket runtomkring. Basen är sådär. Den används hela filmen igenom men det där tunga trycket infinner sig aldrig, speciellt flygkraschscenen gjorde mig besviken.

Extramaterialet:
Det finns lite extramaterial för den intresserade också. Huvudfeaturetten "The Generation of Degeneration" sträcker sig över 30 minuter och innehåller mestadels intervjuer. Den är riktigt tråkig faktiskt. Vidare till den 9 minuter långa "Voice Bloopers" som inte heller är något vidare. Misstag från röstskådespelare är inte speciellt roligt. "Faux Leon interview" är en intervju med en motion-capture-skådespelare, skrattretande dåligt och slöseri med tid.

Om du är riktigt insnöad på Resident Evil-franchisen kan du även titta in character profiles. Text blandat med kortare klipp visar dina favoritkaraktärer. För oss med Blu-ray finns några exklusiviteter. Den första är en Trivia pop-up-funktion som under filmens gång visar allehanda information om filmen, men det står sällan något vettigt. Det finns även ett Picture-in-Picture-spår med storyboards och enklare animationer men då rutan är så fjantigt liten går det inte att urskilja någonting ändå.