Den svenska thrillern Noll tolerans kändes som en lyckad svensk actionfilm när den dök upp på biograferna i slutet av nittiotalet. Vi fick då för första gången följa vår überpolis Johan Falk i kampen mot diverse hemska lagtrotsare, och vi fick även bevis på att det går att göra bra actionfilm även i Sverige. Succén följdes sedan upp med den betydligt sämre Livvakterna och nu är det alltså dags att avsluta trilogin med Den tredje vågen. Och tyvärr visar sig den sista delen även vara den sämsta.
Polisen Johan Falk (Jakob Eklund) känner sig inte längre lika taggad att fånga skurkar. De senaste årens händelser har medfört att han mer är sugen på att flytta ut med sin familj till landet för att få lite lugn och ro. Dock har Falks mentor och förra chef, kommissarie Sellberg (Lennart Hjulström) helt andra planer för honom. Han får således ett erbjudande att arbeta inom EU:s egna polisorganisation Europol, där huvudsyftet är att motarbeta grov organiserad ekonomisk brottslighet inom EU. Johans egna planer om den perfekta lantliga idyllen tillsammans med sin familj går således tidigt i kras när Sellberg mördas och Johan och hans familj hamnar mitt i skottelden.
Den tredje vågen är Sveriges dyraste film någonsin. Jo, det är sant. Trettiosju härliga miljoner kostade det nämligen att färdigställa det tredje och avslutande kapitlet om Johan Falk. Och helt allvarligt undrar jag vad man lagt pengarna på. Säkert svindyrt fika till alla inblandade. Nej, skämt åsido. Men saken är den att Den tredje vågen på alla tänkbara sätt känns sämre producerad än vad de två föregångarna gör. Välgjorda actionscener, som det för övrigt är rätt många av, väger någotlunda upp det taskiga fotot, den tråkiga handlingen, de långa transportsträckorna, samt den stundtals pinsamma dialogen. Trots brister kommer ändå Den tredje vågen undan med betyget godkänt, och det enbart för att jag verkligen gillar Jakob Eklunds benhårde superpolis.