Anna, Anna-konda, när ska bröllopet stånda... Nej, något utbyte av ömhet och ringar blir det inte mellan mig och Anaconda-filmerna. Jag uppskattade förvisso de två första som hjärndöd popcornfilm sedd i rätt sällskap vid rätt tidpunkt. Men sedan har det mest gått utför och trean var inte mycket att skriva hem till Terrariet om. Och eftersom den här i stor utsträckning utgår från trean så är det inte speciellt förvånande att den kommer till korta. En bra kardinalregel är att inte utgå från något dåligt om man vill göra något bra liksom.
Den här gången har vi flyttat oss till Vampyrlandskapen i Karpaterna där en läkare på order av en gammal döende miljonär håller på att experimentera med ett blomserum som ska förnya människans celler och möjliggöra drömmen om förlängt liv. Men experimentet går inte riktigt som det är tänkt och testormen växer sig gigantisk, slukar läkare och rymmer. Miljonären (Gimli i Sagan om ringen!) skickar en patrull att röja spåren och få tag i serumet.
Det är massa annat löst folk på plats också, bland annat en kollega till läkaren, och en blond lintott som är där för att studera växter eller något samt en hel hög annat folk vars identiteter och motiv förblir lite gåtfulla för mig. Det blir hur som helst en vild jakt på serumet, som några vill förstöra och några vill behålla, och mitt uppe i detta ringlar det omkring en hiskeligt erbarmligt ful datorgenererad orm som inte verkar medveten om att en anakonda kramar sitt byte till döds. Den här splatterkäkar istället upp sina offer.
Nej, den här ormsoppan fallerar på såväl manusstadiet som utförandet. Den kantas av ologiska beslut, skeenden som saknar kontinuitet, mycket bristfälligt skådespel och en orm som ser ut som ett resultat av någons maginfluensa. Försöker man greppa det sista halmstrået; underhållningsvärdet, så har man inte mycket att hämta där heller. Se första filmen istället, den är i alla fall hyfsat välproducerad som monsterfilm betraktat.