Hot Tub Time Machine

Filmen:
Hot Tub Time Machine. Smaka på den ett tag och håll sedan med mig om att det är årets bästa filmtitel - utan någon som helst tvekan. Sällan och aldrig har man lyckats sammanfatta en film lika bra i en titel som i detta fall. Det är ren och skär briljans.

Tre gamla barndomsvänner och en enormt enerverande systerson till en av herrarna beger sig ut på en resa till ungdomens favoritställe för att återuppliva gamla minnen och få sig en ljusglimt i deras tråkiga vardagar. Adam (John Cusack) har nyligen blivit dumpad av sin tjej, Lou (Rob Corddry) är deprimerad och självmordsbenägen, Nick (Craig Robinson) vantrivs med sitt jobb/hunsas av sin otrogna fru och Adams systerson Jacob (Clark Duke) är en soffliggare som helst inte lämnar sina spelsessioner med diverse onlinespel för att göra någonting vettigare istället. Väl på plats på skidorten som de hade så roligt på som unga, så händer det grejer: gänget förflyttas tillbaka i tiden till 80-talet efter en minst sagt annorlunda kväll där det visar sig att bubbelpoolen som man klämmer ner sig i är en...tidsmaskin.

Hot Tub Time Machine är lite som Tillbaka till framtiden - med bubbelbad istället för en DeLorean och med ett betydligt grövre språkbruk än i Robert Zemeckis gamla klassiker. Här haglar könsorden och svordomarna avlöser varandra i ett rasande tempo. Det är snuskhumor kombinerat med riktigt roliga referenser till det glada 80-talet i form av diverse produkter från det svunna årtiondet, men också genom sköna inhopp från 80-talsskådisar (William Zabka som spelade elaking i den första Karate Kid och Crispin Glover som förgyllde Tillbaka till framtiden är några av de kända nunorna som dyker upp).

Det blir många bisarra situationer och kulturkrockar under filmens gång. Den kanske mest lyckade är då Craig Robinson uppträder för några krogbesökare och på äkta Marty McFlymanér river av en låt som ännu inte hade skapats för en lyrisk 80-talspublik. Låten är Black Eyed Peas gamla dänga "Let's Get It Started" och fantastiskt nog är Robinsons cover på den betydligt bättre än originalet.

Hot Tub Time Machine faller lite på att Clark Duke får alldeles för mycket utrymme trots att han aldrig varit och förmodligen aldrig någonsin kommer att vara rolig. Det mest pinsamma är när han ska spela förbannad i en scen och flyger på Rob Corddry. Förmodligen det minst trovärdiga aggressionsutbrottet som någonsin fångats på film. Annars är det mest några av könsskämten som inte riktigt fungerar (utan mest känns tjatigt pubertala) precis som varje scen då Chevy Chase visar sitt kraftigt föråldrade ansikte. 80-talets stora komedikung är numera så tråkig att man får ont i hjärtat.

Men lyckligtvis finns det mer positivt än negativt att säga om filmen som helhet. Cusack, Corddry och Robinson är alla tre fantastiska i sina roller samtidigt som de många underbara referenserna lockar till skratt gång på gång. Lägg därtill ett strålande soundtrack och en alldeles lagom speltid, så har du en av årets roligaste filmer med 2000-talets kanske skönaste filmtitel.

I den här Blu-rayutgåvan finns möjlighet att se filmen i bioversionen eller "unrated", men skillnaden är inte särskilt märkbar, mer än att det förekommer lite mer snuskprat i den förlängda versionen.

Bilden:
Hot Tub Time Machine ser riktigt, riktigt bra ut på Blu-ray. Mycket på grund av de lekfulla och levande färgkompositionerna som återfinns i var och varannan scen, 80-talet var som bekant en orgie i neonfärger och här sparar man inte på krutet. Det är färgglatt med varma och inbjudande toner samt en klockren skärpa som fångar upp en imponerande detaljrikedom. Svärtan är överlag bra (även om det känns lite grått ibland) och djupkänslan likaså.

Det enda riktiga smolket i glädjebägaren är att det förekommer en del brus och att skärpan då och då känns aningen mjuk. Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.85:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som framförallt imponerar under filmens många musikinslag. De 80-talslåtar som spelas under filmens gång har ett skönt tryck där basen samspelar på ett bra sätt med de övriga högtalarna i mixen, medan mer renodlade surroundeffekter känns aningen mesiga i sitt utförande. Speciellt lite mer lågmälda dialogscener som hade mått bra av lite mer kraft.

Överlag är det ändå ett riktigt bra ljudspår med snygga panoreringar och framförallt grymt härliga musiknummer.

Extramaterialet:
Inte mycket att gotta sig åt, tyvärr. Här finns lite drygt 11 minuter av bortklippta scener som man ganska snabbt förstår varför de inte togs med i slutprodukten samt några alternativa/förlängda scener som man kan gotta sig åt.