Love and Other Drugs

Filmen:
Läkemedelsbranschen är en industri fylld av moraliska betänkligheter och diverse ljusskygg verksamhet. Så blir det lätt när det finns så mycket pengar involverat och när man omsätter någon miljard om året. Dock har läkemedelsindustrin blivit ganska skonad från att granskas via filmer, kommer på en handfull med Michael Moores Sicko i spetsen bara. Lite extra roligt att man här har gjort en komedi som tangerar branschens vansinne. Dessutom med min heartthrobe Jake Gyllenhaal i huvudrollen.

Jake spelar läkemedelsförsäljaren och casanovan Jamie som är slipad och duktig på att genom diverse hederliga och mindre hederliga medel få läkare att skriva ut just hans företags mediciner. Genom jobbet träffar han Maggie (Anne Hathaway), en konstnärligt lagd ensamvarg som råkar ha sjukdomen Parkinsons. De bägge blir blixtkära trots deras olikheter men vad händer när Jamie inser att han kommer behöva ta hand om Maggie när sjukdomen blir värre? Och kommer Maggie klara av att vara tillsammans med någon som jobbar i en så cynisk bransch som Jamie? I samma veva är det dags att lansera ett nytt piller som spås blir en kioskvältare, viagra... Och Jamie är den som får i uppdrag att lansera det blå mirakelpillret.

Filmen är inte en autentisk historia om hur Pfizers sexpiller stormade in på marknaden men den ger några intressanta lärdomar i hur läkemedelsindustrin funkar i framförallt USA. Huvudsyftet med komedier är ju dock att roa och det gör Love and Other Drugs på sina håll, inga gapskratt men väl små utdragna fniss. Kärlekskemin mellan Gyllenhaal och Anne Hathaway sitter som en smäck och det visas både rumpa och bröst om man nu tycker det förhöjer värdet på filmupplevelsen.

Det är ingen storslagen romantisk komedi men det lever rätt länge på sitt skådespel och rappa replikskiften plus att det finns en del allvar inbäddat. Jämför man den med annat i genren som kommit de senaste månaderna, som till exempel Going the Distance, så är den helt klart snäppet mer intressant. Sedan är den dessvärre lite pubertalt publikfriande med sina viagra-biverkningsscener men på något sätt var det nog snudd på obligatoriskt med tanke på temat i filmen.

Bilden:
Bilden är iögonfallande bra för att vara en romantisk komedi (jag jämför återigen till exempel med Going the Distance), klar, skarp och med fylliga färger. Vi missar inga detaljer och allt från rekvisita till ansiktsdragen syns perfekt. Bilden har ett härligt filmiskt djup och är i avsaknad av tekniska störningar.

Ljudet:
Ljudet fokuserar på att leverera dialogerna tydligt och klart och det är inga problem på den fronten. 90-tals soundtracket är fylligt och strömmar ut från alla kanaler i en bra mix. Bakgrundsprat och trafikstörningar kommer från de surroundhögtalarna även om filmen har en rätt begränsad ljudupplevelse från början som så ofta i dialogstyrka romantiska komedier. På det stora hela ett ytterst stabilt ljudspår som inte har några incitament att glänsa.

Extramaterialet:
Vi bjuds på drygt 10 minuter av borttagna scener, två små minidokumentärer där Hathaway och Gyllenhaals karaktärer presenteras, en tre minuter lång featurette om läkemedelsförsäljares taktik diskuteras och en nästan 10 minuter lång bakom kameran-dokumentär där skådisarna kommer till tals. En hyfsad utgåva men ingen särskilt. DVD medföljer också samt digital kopia.