Night of the Living Dead: Re-Animation

Filmen:
Jag älskar zombiefilm. Eller kanske "älskar" är ett för svagt ord när det kommer till en kille som äger otaliga utgåvor av George A. Romeros zombieklassiker Night, Dawn och Day of the Dead på VHS, DVD och Blu-ray. Som älskar även de allra mest ostiga italienska zombierullarna från Fulci, Lenzi och de andra pastagubbarna. Jag avgudar zombiefilm, kort och gott.

Därför borde det vara inte vara några problem för mig att uppskatta en film som Night of the Living Dead: Re-Animation, en zombierulle med Andrew "Wishmaster" Divoff och Jeffrey "Re-Animator" Combs i huvudrollerna där omslaget utlovar tokröjig zombieslakt med beskrivningen "Två bröder...ett bårhus...hundratals zombies". Det låter ju alldeles för bra för att vara sant.

Tyvärr, så är det precis vad det också är. Night of the Living Dead: Re-Animation har zombies med på ett hörn, visst, men majoriteten av filmen känns mer som ett rätt svagt familjedrama där bröderna spelade av Divoff och Combs mest går omkring och pratar med varandra. Det hela växelklipps med scener från bårhuset som Divoff äger där tre otroligt platta karaktärer (en tröttsam emobrud, en kille helt utan personlighet och en snygg tjej som hela tiden frågar alla vilken skola de gick på) röker på och sedan kommer i kontakt med de levande döda. Några hundratals zombies syns aldrig till. Kanske 30 stycken på sin höjd varav de flesta blir förärade styggelsen fult animerat CGI-blod som i en perfekt värld inte skulle ha någonting i en zombiefilm eller någon annan film heller att göra.

Jag köper att effekterna inte är på topp. Det är en lågbudgetfilm och det syns verkligen i allt från den gräsliga ljussättningen som luktar mellanstadienivå till skådespelarprestationerna. Men jag har svårare att köpa att det är såpass lite zombieslakt i en film som faktiskt säljer in sig på att Divoff och Combs ska kämpa tillsammans mot de levande döda. De kämpar inte mot några zombies. Combs går mest omkring i säckiga khakikläder och ser förvirrad ut. Han slaktar faktiskt inga zombies överhuvudtaget, vilket bara det gör att betyget automatiskt åker ner ett snäpp. Divoff tar dock itu med zombiesarna med hjälp av spadar och hagelbrakare, men inte tillräckligt mycket eller tillräckligt länge för att man ska kunna sälja in filmen på premisserna att Combs och han ska kämpa sig igenom natten tillsammans. Var istället inställd på att se dessa två b-filmslegender prata en hel del sinsemellan och risken för att bli besviken är plötsligt betydligt mindre.

Night of the Living Dead: Re-Animation är som allra bäst i de lite mer lågmälda scenerna mellan just Divoff och Combs, medan den är som allra sämst när den försöker sig på att vara satirisk mot bland annat Sarah Palin med klumpiga försök till humor som gränsar till Stefan & Krister-buskis med en på tok för tramsig porträttering av Palin. Själva zombiebitarna av filmen känns mest som en axelryckning. Det blir liksom varken läskigt eller underhållande i dessa partier av filmen, utan mest bara...forcerat. Som om regissören inte vill ödsla tid på det som bör utgöra kärnan i filmen och istället vill fokusera på prat mellan bröderna och prat mellan de tre tråkkaraktärerna som ingen i hela världen är intresserade av att titta eller lyssna på.

Betyget landar på en ganska svag fyra, mest tack vare Divoffs sköna skådespeleri som lyfter många av scenerna och sticker ut som filmens enda acceptabla skådespelarprestation.

Bilden:
Bildmässigt är det dock helt okej kvalitet med en relativt fin skärpa och stabila färger, men dessvärre lider filmen stort av att vissa scener är gryniga så in i bomben och att svärtan är riktigt svag med utsmetade detaljer och ett gråbeigt utseende snarare än det tänkta svarta. Okej, men inte mycket mer än så.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.78:1.

Ljudet:
Här är det desto bättre med ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som fångar upp det slaskiga ljudet när de levande döda rör sig på ett mycket obehagligt sätt. Surroundeffekterna har bra precision och kraft genom hela filmen, medan dialogerna är något lågt mixade och burkiga i många lägen.

Extramaterialet:
Ett par trailers.