Lejonkungen 2: Simbas skatt

Filmen:
Vi minns ju alla hur första filmen slutar. När lejonkungen Simba och hans lejonflickväns nyfödda unge visas upp är det fest, tassarna i taket och allmän eufori som gäller i lejonriket. Det visar sig snart, till Pumbaas och Timons förvåning, att det blev en hona som får namnet Kiara. Sedan tar en nästan Ronja Rövardotter-aktig historia vid. Simba varnar Kiara för den varliga världen där ute. Kiara trotsar sin pappa, ger sig iväg på farligheter och träffar Birk, f'´låt, Kavo. Kavo är avkomman till Scar, ondingen från första filmen, och lever nu i exil tillsammans med andra lejon som blivit förvisade från Simbas rike. Med andra ord är Kavo inte någon som Simba vill att hans dotter ska umgås med. Men som så många gånger är det inte alltid föräldrars vilja sammanfaller med barnens. Kavo och Kiara blir oskiljaktiga, men hur är det egentligen? Lever Scars ondska kvar hos Kavo och vad händer när Simba vänder ryggen till?

Jag nämnde Ronja Rövardotter men hade självklart kunnat nämna även Romeo och Julia för det finns en hel del av den gamla klassiska kärlekshistorien inbakat här också. Annars är de allra flesta karaktärerna från första filmen finns kvar och väldigt mycket är sig likt, Disney är ju inte kända för att avvika särskilt mycket från sina mallar. Den största skillnaden ligger egentligen i filmens budget. Till skillnad från första filmen så är inte den här gjord för bio vilket innebär en betydligt mer modest budget. Rent konkret så innebär det sämre animeringsteknik vilket framförallt märks i bakgrunderna. Det innebär också att Elton John inte har varit med och skrivit massa smäktande låtar. Och det innebär också att man inte har jobbat särskilt mycket med att utveckla manuset utan mest upprepar scenarier från första filmen.

Och det är väl för all del inte hela världen. Värre saker har man varit med om hos uppföljare. Lejonkungen 2 är en relativt stabil barnfilm som bjuder på lite hemskheter, komik och spänning om vartannat. 6/10 känns lämpligt, då har jag dragit av tre pinnar från originalet. En för musiken, en för manuset och en för animeringarna.

Bilden:
Bilden lever inte upp till Lejonkungen-utgåvan som kom på BD förra året och levererande ren perfektion. Men det är ändå en riktigt bra bildtransfer som vi får. En del bandingproblem och lite annat missprydande sätter stopp för toppbetyget på en utgåva som överlag har en riktigt fin och klar bild med levande färger och djup.

Ljudet:
Ljudet når inte det heller upp till första filmens BD-kvalitet. Visst, det låter bra men exaktheten och kraften finns inte där och det låter lite väl platt ibland vilket är tråkigt. Dialogerna låter dock prima.

Extramaterialet:
Extramaterialet bjuder på en musikvideo, kortfilm och lite annat plock. Helt okej men kunde varit mer välfyllt.