Fast & Furious 7

Filmen:
Om någon hade sagt till mig för fjorton år sen att The Fast and the Furious skulle få hela sex uppföljare och bli en av tidernas allra mest inkomstbringande filmserier, så hade jag givetvis inte trott på en enda stavelse som lämnade den personens mun. Om samma person dessutom hade berättat att jag skulle sitta i en biosalong samt hemma i soffan och lipa som en heltidsanställd lökhackare i slutet av den sjunde delen hade jag givetvis kostat på mig ett ordentligt gapskratt rakt i nyllet på personen i fråga.

Men här är vi nu. Fjorton år efter den första filmen i serien. Del sju - om möjligt ännu mer korkad än de två föregående filmerna. Bilar flyger såväl i luften som mellan höghus. The Rock flexar sönder ett gips. Superskurken Jason Statham dyker gång på gång upp som gubben i lådan för att göra livet surt för Diesel och kompani. Stora explosioner. Eldstrider. Våldsamma slagsmål. Bilar som krockar i höga hastigheter. Bilar som voltar ner för massiva bergspartier. Mycket farligheter, men det blir ju aldrig särskilt spännande när karaktärerna känns odödliga.

Däremot är det fortsatt underhållande, precis som i föregångarna (i synnerhet de två senaste), med en underbart ostig atmosfär fullproppad av härlig puckoaction, charmigt samspel mellan skådespelarna och med en riktigt vass skurk i form av Statham som i en perfekt värld skulle vara med i alla actionfilmer. Det spelar liksom ingen roll att manuset i princip bara består av slumpmässiga sekvenser där gänget slussas fram och tillbaka över jordklotet i en nonsenshistoria som involverar en hackare som uppfunnit superdupergrymt övervakningssystem som till varje pris måste hållas borta från bovarnas labbar. Detta samtidigt som Statham är på jakt efter gruvlig hämnd mot Diesels gäng som varit elaka mot hans lillebror i förra filmen (Luke Evans).

Mitt i allt dyker även Kurt Russell upp i en rätt meningslös biroll som hemlig regeringsgubbe som anlitar Diesels gäng för att hitta hackaren i utbyte mot att han hjälper till att hitta Statham åt hjältarna. Riktigt varför detta skulle vara nödvändigt när Statham hela tiden är gänget hack i häl och verkar vara världsmästarbäst på att gissa när och var han ska kika fram för att göra livet surt för Diesel och kompani är oklart. Russell hinner dock med att bjuda på lite bärs och ge Diesel chansen att än en gång namedroppa Corona på ett sätt som lär få alla smygreklamhatare att gå i taket.

Underhållningsvärdet är såpass skyhögt från första till sista sekund att det känns skönt att bara koppla bort hjärnan för en stund och njuta av härlig dumaction utan minsta tillstymmelse till komplicerat berättande. Det blir dessutom riktigt känsloladdat mot slutskedet av filmen. Inte så oväntat kanske. Paul Walker dog som bekant innan filmen var helt färdiginspelad och det var länge osäkert hur allting skulle gå att lösa, men genom snyggt användande av Walkers två bröder och CGI har James Wan lyckats knyta ihop säcken på ett underbart sätt där Walkers karaktär får ett värdigt avslut. Även om det nu låter smått overkligt att snyfta till en Fast & Furious-film, så är det i princip omöjligt för ögonen att inte fuktas ordentligt när det är dags att säga hejdå. En riktig känslostorm.

Fast & Furious 7 fortsätter också på den härliga traditionen med att bli mer och mer puckad/överdriven/galet underhållande på actionfronten för varje ny installation i serien som går. Det är fartfyllt, intensivt och riktigt kul att titta på. Actionscenerna är läckert regisserade, Statham är suverän som skurk och det känslofyllda slutet står sig som ett av seriens allra finaste ögonblick. Den är inte fullt så underhållande som förra filmen (Petters favoritrulle genom alla tider), men definitivt en av seriens främsta installationer.

En riktigt, riktigt underhållande dumaction.

Bilden:
Riktigt trevlig transfer av ren referenskvalitet där det digitala fotot starkt påminner om gammal hederlig film med sina varma nyanser, fylliga detaljer och inte en tillstymmelse till att kännas sådär platt som många filmer plåtade på digital väg kan se ut. Färgerna är otroligt läckra, svärtan fenomenal och här finns verkligen inte minsta lilla smutspartikel eller annan artefakt som sänker helheten.

Bilden är i formatet 2.40:1.

Ljudet:
Även här drämmer Universal till med något utöver det vanliga. Det medföljande DTS HD 7.1-spåret är av den sorten som med lätthet kan få grannarna att ringa störningsjouren om man är lite för frikostig med volymen. Bastrycket är enormt samtidigt som surroundeffekterna balanserar snyggt mellan mer subtila inslag och frustande kraftpartier som får rummet att skaka av välbehag. Dialogerna är bra och musiken likaså.

Extramaterialet:
En bunt med olika featurettes där det pratas om alltifrån specifika fightscener i filmen, bilarna som används och en lite längre där regissören James Wan pratar om skapandeprocessen som är riktigt intressant att ta sig genom. Här finns också några bortklippta scener, en musikvideo och en titt på åkturen Fast & Furious Supercharged Ride på Universal Studios.