När den pedofildömde Walter (Kevin Bacon) återvänder till sin hemstad efter 12 år i fängelse blir hemkomsten allt annat än bejublad. Polis och övervakare kontrollerar varje avvikelse från det normala och ifrågasätter varje steg. Walter själv kämpar för att kunna förlåta sig själv och hantera sin dragning till barn samtidigt som han till varje pris måste dölja sin rätta identitet för omgivningen. Att hålla sitt förflutna hemligt blir ännu svårare när Walter träffar Vicki och gemensamt tycke uppstår dem emellan. Och det är inte utan att man som tittare med lätthet kan relatera till Walters beslutångest inför huruvida han ska våga berätta eller inte. När jag själv inleder förhållanden kan jag tycka att det är jobbigt och pinsamt nog att avslöja för min partner att jag köper Kalaspuffar bara för att få gratis leksaken som medföljer i varje paket. Med andra ord så avundas man inte Walters beslut direkt.
Som synes är det ett tungt och kontroversiellt ämne som avhandlas i The Woodsman som har tilldragit sig en hel del uppmärksamhet på filmfestivaler runt om i världen. En strålande Kevin Bacon lyckas få åskådaren att faktiskt sympatisera med sexualförbrytaren genom att applicera en mänsklig dimension hos Walter som är svår att värja sig mot. Och även om jag inte på något sätt tycker att samhället ska rulla ut röda mattan när en sexualförbrytare släpps från fängelset så känns attityden hos polisen Lucas (obehagligt spelad av Mos Def) onödigt brutal. Mos Def har ni för övrigt säkert sett minst en gång innan i Liftarens guide till Galaxen där han spelar Ford. Något som också är värt att nämna är att det för ovanlighetens skull är en kvinnlig regissör och att det dessutom är hennes debutfilm. Nicole Kassell som hon närmare bestämt heter har valt att spela in filmen i Philadelphia. Och just miljöerna utgör en väsentlig beståndsdel när det gäller att få fram känslan av ett kyligt stadslandskap där ingen egentligen bryr sig om någon utan alla har sina egna demoner att slåss mot.
Det känsliga ämnet har förvisso gjort att man inte riktigt vågat gräva så djupt i Walters psyke som filmen hade krävt för att bli riktigt komplett. Dessutom är den på tok för kort. Med sina 87 minuter så hinner man helt enkelt inte med att befästa storyn ordentligt eller ta med fördjupande parallellhandlingar. Trots det är The Woodsman en nyanserad och stilfull film vars storhet ligger i att man själv får ta ställning till rätten till en omstart i livet. När 2005-års bästa filmer ska koras är jag fullständigt övertygad om att denna kommer att stå sig mycket bra bland dramaproduktionerna och den aspirerar helt klart på ett högre betyg om det inte vore för ovannämnda små skavanker.