Andra gången gillt för Jackie Chan och Owen Wilson när de nu kommer tillbaka i ett nytt äventyr tillsammans. I och med att Jackies far blivit mördad och Owen Wilsons karaktär slösat bort alla sina tillgångar, så hamnar våra hjältar denna gången i London och tvingas kämpa mot både onda kineser och en maktgalen britt. Till sin hjälp får de också Jackies syster och ett, till min fasa, odrägligt småbarn. Men det senare blir inte illa, snarare blir det bara ännu en anledning för Jackie att springa omkring och göra vansinniga stunts.
Hollywoods taktik under nästan hela dess karriär har varit att göra uppföljare till framgångsrika filmer. Ibland blir det riktigt dåligt och ibland skapas det filmer som vida överglänser orginalet, till exempel den här. Jackie och Owen har ett sådant tajt samspel att man skulle kunna tro att de var oäkta bröder. Repliker, kroppsspråk och till och med deras ansikten matchar varandra till den grad att det är kusligt. Många bortförklarar filmer som det här på grund av tunna manus och lättköpta skämt, men både Owen och Jackie är i grunden väldigt duktiga skådespelare och vet mycket väl hur man ska hantera ett manus som enbart är till för att roa. De gör det med respekt helt enkelt, en respekt för genren och där andra bara skulle slarva sig igenom inspelningen, känns herrarnas arbete riktigt ambitiöst. Egentligen spelar dom väl bara sig själva, men vad ska man förvänta sig? Metodskådespeleri? Knappast!
Manuset är rappt och kvickt och man hinner inte bli uttråkad mellan äventyren. Författarna har även envisats med att stoppa in små referenser till populärkultur och det är fler än en gång som det yttras repliker som är direkt hämtade från Beatles-låtar. Absolut inte logiskt och bara roligt för dem som vet, och knappt ens det, men vad fanken! Denna gången är Jackie också slagsmålskoreograf och presterar nog ett par av de bästa fighterna sedan åttiotalet. En som verkligen sticker ut är hyllningen till Singing in the rain, renodlad poesi för dem som uppskattar slapstick och martial arts: för att undkomma ett stort antal skurkar, mer eller mindre dansar han sig igenom en marknad, ständigt på jakt efter nya fulingar att sparka och daska till med sitt paraply.
Det ska tilläggas att Jackie är ganska gammal nu och hans kropp är inte lika vansinnigt smidig som tidigare, men trots att han har sådana mästerverk som Dragons Forever och Police Story i bakfickan, är detta nog det bästa han gjort på många, många år. En annan anledning att Shanghai Knights sticker ut från det övriga Hollywood-träsket är det faktum att Donnie Yen får fightas ordentligt. Efter att ha gjort bort sig i både Blade 2 och Highlander Endgame, får han här visa sin skicklighet. Scenen där han och Jackie fightas är riktigt rolig, utspelas i vågrätt tillstånd och med en hejdundrande inspiration. Jag skulle utan tvekan rekommendera denna rulle till alla med barnasinnet i behåll och som uppskattar ett rejält matinéäventyr av bästa sort.