Ni som har sett det superba japanska originalet vet vad vi har att göra med här. Dahlia och hennes femåriga dotter tvingas på grund av knaper ekonomi att flytta. Deras nya hyreshus visar sig definitivt vara en värdig konkurrent till huset i Psycho eller hotellet i The Shining som filmhistoriens minst lämpliga ställe att bo på. Det dröjer inte länge förrän deras nya lägenhet drabbas av fuktskador modell extra large och dottern skaffar sig en låtsaskompis. Och inte en sådan där söt låtsaskompis som till exempel Mållgan som Alfons Åberg har. Här är det en illasinnad flicka med långt mörkt hår på klassiskt asiatiskt rysarmanér.
Dark Water är ytterligare en i raden av amerikanska nyinspelningar på asiatiska spökfilmer som Ringu och Ju-on. Man kan säga en hel del om principen med remakes men oavsett vad man tycker om det så blir det allt vanligare och jag skulle tippa på att det är en trend som inte kommer försvinna i första taget. Nu när de bästa asiatiska skräckisarna börjar sina riktar Hollywood blickarna mot nya jaktmarker. The Fog, brittiska klassikern The Wicker Man och Jurkyrkogården är bara några titlar som Hollywood satt, och tänker sätta tänderna i framöver. Hursomhelst, den här upplagan av Dark Water är ungefär så menlös som man hade kunnat befara på förhand. Till skillnad från originalet som fokuserade på barnet och barnets perspektiv verkar man i nyinspelningen så överlyckliga över att man lyckats få med Jennifer Connelly i filmen att man använder henne som utgångspunkt istället. Visst är både Connelly och flickebarnet söta med sitt bruna hår och hundvalpsögon men när man spenderar hälften av tiden med att låta Connelly titta bekymrat in i kameran för att få sympatier för det hemska hon går igenom blir det på tok för mycket av det goda för min del.
Visst har man lyckats med de ogästvänliga miljöerna och husets hiss hade jag verkligen inte velat fastna i. Men med tanke på Hideo Nakatas lysande svarta originalvatten finns det egentligen ingen anledning att se detta, trots att det sker en uppryckning den sista halvtimmen där man i alla fall försöker sig på en del underhållande skräckscener.