Alla som sett Family Guy kommer känna igen sig direkt. MacFarlanes halvfula teckningsstil, röstskådespeleriet, humorn och framförallt den helt absurda stämningen. Allt finns med i American Dad.
Historien om CIA-agenten Stan Smith och hans familj (som bland annat inkluderar en kåt, talande guldfisk med tysk brytning och en utomjording som heter Roger) är sprängfylld med USA-kritik. Huvudpersonen Stan är en amerikan som hatar liberaler, har terrorlarmsmätare på kylskåpet och älskar att kunna köpa vapen även i godisaffärer (nåja). Det är inte vackert om man är en konservativ republikan, men alla vi andra kan le brett och skratta åt de fyndiga kängorna som delas ut. Man hånar Bush flera gånger och varenda känga sitter som handen i handsken. Som då Gud ringer honom och ber han tona ned Gudsreferenserna lite. Hysteriskt.
Den största styrkan i American Dad ligger (förutom i den härliga amerikakritiken) i de totalt oväntade skämten. Allting kan hända och allting kan komma att skämtas om. Helt plötsligt befinner vi oss i Irak där ett Ikeamöblerat vardagsrum är platsen för en sitcomliknande scen där det drivs om kvinnoförnedring. Eller varför inte nämna scenen där guldfisken Klaus berättar om hur CIA stoppat in hans hjärna i en guldfisk och i samma veva stoppat in guldfiskens hjärna i hans egna människokropp. Detta låter kanske inte det minsta roligt, men när man ser scenen där backhopparen med guldfiskhjärnan ska tävla, så skrattar man tills tårarna inte längre orkar vara fuktiga.
Ironiskt nog är denna oförutsägbarhet också vad som gör serien riktigt dålig på sina håll. Som om manusförfattarna vill slänga in så många oväntade och annorlunda skämt som möjligt. Detta på bekostnad av kvalitén. Det finns flera avsnitt av American Dad där man mest bara fågelholksgapar med munnen och funderar över hur någon överhuvudtaget kan tycka det är roligt. Balansen mellan vad som roar och vad som irriterar är ojämn. Men lyckligtvis är det dem underhållande scenerna som i slutändan etsar sig fast i minnet och får en att återkomma till serien. Jag har skrattat löjligt mycket åt dessa 13 avsnitt som utgör första halvan av säsong 1 (även om det nu står "hela första säsongen" på DVD-fodralet) och kommer med all sannolikhet införskaffa även den senare halvan. American Dad är med sin speciella humor och det härliga röstskådespeleriet något av det bästa i komediserieväg (tecknad sådan) just nu. Den klår till och med The Simpsons, vilket kanske inte säger så mycket då den serien inte varit rolig på många, många år.
DVD-utgåvan av American Dad ligger på 3 discar och är fullproppad med extramaterial. Det finns kommentarspår till vartenda avsnitt och dessa är grymt underhållande att lyssna på. Här finns också borttagna scener och featurettes av olika slag. Bild och ljudkvalitén ligger på en högst godkänd nivå.