Ok, ok, ok... jag är lite sen med den här recensionen. Jag vet det. Jag vet dock inte varför. Jag såg säsong 2 av Entourage för drygt en månad sedan man glömde helt bort att skriva recensionen. Hur som helst: här kommer den (och den är proppad med hyllningar).
Entourage - säsong 2: Polarna är tillbaka i Hollywood efter tre månaders arbete med en independentfilmen Queens Boulevard New York. Eric är numer Vinces officiella manager, Drama hoppas förbättra sina chanser i filmvärlden, Turtle försöker sköta huset och Vinces agent Ari jobbar häcken av sig för att Vince ska få rollen som seriehjälte i en ny storfilm från James Cameron. Vardagen lunkar på i samma takt som i säsong 1 med en skrikande Ari, en frustrerad Jonny Drama och en allmänt avslappnad Vincent Chase.
Ari vill inget annat än att Vince ska spela Aquaman i Camerons nya blockbuster men Vince vill något helt annat. Han vill göra fler små, smala indie-filmer. Och detta gör såklart Ari extremt frustrerad. Inte blir det bättre heller av att Vince fortsätter att spendera pengar som om de skullle vara miljardärer.
Den yttersta styrkan med Entourage som TV-serie är gemenskapen som man släpps in i. Kompisjargonen som känns så nära en själv. även om miljonerna, bilarna och stjärnglansen inte gör det. Eric, Vince, Johnny Drama och Turtle delar nästan allt. Och jag finner mig själv vilja vara en av grabbarna, hela tiden då jag kikar på Entourage.
Säsong 2 är både längre, bättre och mer välgjord rent manusmässigt än den första säsongen. Jag har nu också lärt känna grabbarna och kan avslappnat och lugnt njuta av alla deras grymt underhållande upptåg. Jeremy Piven (Ari Gold) fortsätter att spela briljant och är den absolut största, enskilda, orsaken till att kika på Entourage.
Extramaterialet består av en featurette kallad The Mark Wahlberg Sessions. Det är en riktigt intressant men kort intervjudokumentär med skådespelare och inspelningsteam.
Entourage - säsong 2 är ett stycke superb TV-historia och bör inte missas av någon.