
Christopher Guest startade sin fejkumentär-karriär genom den odödliga klassikern Spinal Tap, en film som är mer rockumentär än den äkta varan. Där spelade han den urblåsta hårdrockaren Nigel Tufnel tillsammans med sina kollegor Harry Shearer och Michael McKean som Derek Smalls och David St. Hubbins. Alla tre är som vanligt med i denna nya produktion och det är klockrent.
Irving Steinblom, grundaren av folkmusik-trenden i USA under sextiotalet, har avlidit. Hans barn vill hålla en minneskonsert till hans ära och har lyckats samla ihop de forna stjärnorna för en sista hälsning. Upp ur glömskan kommer The Folksmen, New Main Street Singers och den märkliga och folkkära duon Mitch and Mikey. Vi får följa förberedelserna och upptrappningen mot den stora live-sändningen där allt ska gå precis som det ska. Allt blandas med intervjuer.
Detta kanske inte låter så otroligt spännande, men det är hysteriskt roligt och med otroligt vältajmad humor och bra skådespelare. De tre hårdrockarna från Spinal Tap spelar här The Folksmen och i deras konversationer så döljer sig samma korkade känsla som i den förstnämnda filmen. Man märker verkligen att det handlar om samkörda skådespelare. Just detta är väldigt viktigt för fejkdokumentärer. Typecasting är bara bra eftersom skådespelarna delvis måste improvisera sina repliker och sitt agerande mot varandra. Eugene Levy, mer känd som pappan i American Pie-filmerna, spelar en folkmusik-version av Ozzy Osbourne och är en riktigt fröjd att skåda. Han har även varit med och skrivit filmen.
Humorn är väldigt torr och bygger mycket på igenkänningsfaktorer. Det handlar alltså inte så mycket om renodlade skämt utom om karaktärer, företeelser och sånt som man kanske själv har upplevt, men inte nödvändigtvis i samma sammanhang.
Detta är briljant komedi och se gärna också Spinal Tap och hundutställningsfilmen Best in show för mer i samma stil.