Abduction

Kristen Stewart har gjort det. Robert Pattinson har gjort det. Det vill säga rört sig bort från Twilight för att kunna fortsätta karriären när sista Breaking Dawn-filmen har haft premiär. Nu är det sexpacket Taylor Lautners tur att försöka sig på något annat än att glida runt som Jacob i Twilight, något som han har gjort synnerligen lyckosamt. Medan både Robert och Kristen har sniffat lite på kvalitetsfilm och mindre produktioner så satsar Taylor på actiongenren, vilket han såklart gör helt rätt då det onekligen gör sig med mer muskler än hjärna i den genren. Regissören till Abduction beskriver Taylor som en blivande Tom Cruise. Tja, kanske. Tiden får utvisa det.

Handlingen i Abduction är extremt banal och långsökt. Hunkig tonårskille som gillar att festa och spana in söta granntjejen får genom research till ett skolarbete reda på att han finns med på en sida på nätet över försvunna barn. Han konfronterar sina föräldrar som inte visar sig vara hans riktiga föräldrar. I själva verket är han son till en hemlig agent och nu svävar han i livsfara när europeiska skumraskens typer med taskig brytning (ledda av vår egen Michael Nyqvist) vill få tag i honom till varje pris. När hans "adoptivföräldrar" skjuts ner så roffar han åt sig söta granntjejen (Phil Collins dotter...) och flyr för allt vad tygen håller. Till slut är han eftersökt av både amerikanska agenter och europeiska skurkarna och kan inte lita på någon.

Däremot kan vi lita på att regissören utnyttjat Taylors tjejidolstatus till fullo. Det dröjer bara tio minuter in i filmen innan tröjan har åkt av. Och det går aldrig särskilt lång tid mellan snyggoposerna. Dessvärre gör det att Taylors tvingas till att ständigt ha en hunkpose i beredskap oavsett vilken typ av scen det är. Lite trist för Taylor som ju faktiskt kan slåss och borde fått fokusera på det istället. Nåväl. Tjejerna trånar medan killarna sågar filmen lite extra av ren avundsjuka.

Abduction är en rätt hopplös film, den har fler logiska luckor än en schweizerost, dialogerna är hjärndöda och klyschorna är så många att man börjar tro att det är ett skämt. När Michael Nyqvist slängde ur sig: "Jag ska döda alla dina Facebook-vänner" så var skrattet nära och så var det nog inte riktigt tänkt. Sedan hjälper det ju inte att skurkarna i filmen är så där stenåldersporträtterade med suspekt öststatsbrytning och har dålig hy.

Många har kallat Abduction för en Bourne Identity Junior och det ligger en del i det faktiskt så känner man att man eventuellt kan höra hemma i en sådan målgrupp så bör man ge filmen en chans. Man har lekt ganska förtjänstfullt med att det är lätt att känna sig utanför som tonåring och att man inte vet var man hör hemma. Sedan tar väl lovorden slut.

Jag måste säga att det känns rätt märkligt att se Sigourney Weaver, Alfred Molina, Maria Bello och andra tunga namn i detta projektet. Var det verkligen så lockande att vara med i samma film som ett Twilight-namn? Och att Michael Nyqvist valde ett så här pass talanglöst projekt för sitt stora Hollywood-genombrott? Det finns definitivt saker som är svåra att förstå i det här magplasket, Taylors magrutor tillhör de mer självklara faktorerna.