Abigail

"Fuck this fucking fuckshit and fuck you fucks. Fuck! Fuck it's locked, i'm fucked and this fucking vampire will fucking rip my fucking head of. Fuck-fuck-fuck!" Jag misstänker starkt att dialogen i streamingaktuella actionskräckisen Abigail skrivits som en del av ett vad. Jag slår vad om att du inte kan klämma in 2000 "fuck" i ett manus och få det producerat och utgivet i Hollywood! Vadet antaget. Lets fucking go you fucking fuck! Abigail blev till.

Alla som sett trailern vet i stort sett exakt vad den här filmen handlar om och vad som kommer att ske, in i det allra sista. En bunt misslyckade tjuvar får i uppdrag av rik mogul att kidnappa en tioårig flicka, dotter till en fruktas gangsterboss, och frakta henne till en herrgård ute på landet där de sen ska vakta barnet under 24 timmar. Easy-peasy! Det visar sig dock, tyvärr, att det lilla flickebarnet är en av världens äldsta och mest våldsamma vampyrer och i samma veva som tjuvarna släpper guarden, tar av sig sina trånga skinnjackor och börjar hinka i sig gratisgrogg, är det då dags för Abigail att suga blod. "Fuck this fucking vampire shit! I'm gonna fuckin die in this fuckin locked down fuckin mansion by a fucking kid ballerina fuckin vampire. This is so fuckin fucked up it's fuckin insane!"

Jag gillar regissörsduon Olpin-Gilettes underskattade splatterparty Ready or Not. Det är en rolig, fartfylld, urflippad B-films-pärla dränkt i blod och sjuka familjerelationer. jag gillar däremot inte deras tafatta försök att återuppliva Scream (de regisserade del fem och sex) och jag gillar verkligen inte Abigail, tyvärr. Grundidén om en bunt skoningslösa andrahandstjuvar som får smaka på sin egen medicin i form av köttätande Dracula-unge iklädd en tioårings balettuniform. Det hade kunnat vara mörkt, roligt, blodigt, köttigt och urflippat på samma sätt som Ready or Not, men värre. Men det är det inte. Karaktärerna är så papperstunna i sina stereotypa personligheter att det snabbt blir båda förutsägbart och framförallt fånigt. Skådespeleriet är bedrövligt och spänningen med hur de jagas i korridorerna på ett ädelträpräglat jättehus uteblir helt och hållet. För det mesta är detta bara plågsamt dåligt, och tråkigt.

Det enda som faktiskt duger i den här slappa, slöa, dumma filmen är mängden blod som mot slutet skjuts ut ur de kroppar som slits i stycken. Det är rena rama fontänmängderna som erbjuds och i dyster kontrast till den rätt blodlöst bedrövliga inledande timmen är det From Dusk Til Dawn-roligt och bjuder upp till ett par välkomna gapskratt. Vi pratar 200 liter mörkrött blod här som lackar väggarna likt inget annat. Skådespelarna är helt dränkta i det mot slutet och för en kort, kort stund är Abigail så rolig som den borde ha varit från första bildrutan. Som det är nu, handlar det mest bara om outnyttjad potential och 2000 inslängda "fuck".