Änglar och demoner

Filmen:
I bokform är Änglar och demoner en föregångare till Da Vinci-koden, i filmform har den dock plötsligt blivit till en uppföljare när filmstudiobossarna vittrat kassasuccé och återigen anlitat Ron Howard för att dirigera Tom Hanks i rollen som världens grymmaste Harvardprofessor tillika en symbolikexpert utan dess like: Robert Langdon. Denna gång utan en frisyr som mest påminner om en död bäver på skallen och ångesten över att tvingas springa omkring i en film fullt så träsmaksframkallande långtråkig som Da Vinci-koden visade sig vara.

Här är det åtminstone lite mera ös när Robert Langdon kallas in till Vatikanen där konklaven (påvevalet) pågår för fullt, men inte för att mingla, utan för att undersöka huruvida hot som gjorts mot Vatikanen har någon grund eller om det bara rör sig om skitsnack. Hoten kommer nämligen från en sedan länge insomnad grupp kallad Illuminati som sedan urminnes tider haft sina duster med den katolska kyrkan. Ganska snart står det klart för Langdon att hoten om att spränga Vatikanen med hjälp av en stulen manick innehållande anti-materia samt att avrätta fyra högt uppsatta kardinaler mycket väl kan visa sig vara sanna. Han måste nu kämpa mot klockan för att förhindra attentatet och för att lyckas med det krävs det att han använder sin fulla expertis för att knäcka ledtrådarna som kan leda honom till såväl bomben som platsen för avrättningarna.

Men trots aningen mer fart och fläkt i den här föregångaren som blev uppföljare, så lider Änglar och demoner av ungefär samma syndrom som Da Vinci-koden där Langdons sätt att lösa gåtor på blir närmast skrattretande för oss tittare. Han slänger en snabb blick på något tecken i omgivningen eller i en bok, tänker efter i några sekunder (om det är riktigt svårt kan det dröja en hel minut innan han knäcker gåtan) och sedan går det upp för honom vad svaret är - som om det inte skulle finnas något lättare i livet än att lösa avancerade gåtor som någon eller några kokat ihop på 1700-talet. Han löser svåra mysterier snabbare än vi andra brer en smörgås och det skänker filmen en oavsiktlig komik som inte alls gynnar den på något plan.

Lyckligtvis har man skurit ner en del på dessa oavsiktligt komiska inslag och Howard känns överlag betydligt varmare i kläderna denna gång. Han regisserar med säker hand och scenerna där kardinalerna ska möta sitt öde med hemska brännjärn hanterade av dansken Nikolaj Lie Kaas (kusligt bra som yrkesmördare) är riktigt nervkittlande liksom några av filmens mer intensiva scener där Langdon och kompani försöker lokalisera Illuminatis hemliga gömställe. Stellan Skarsgård gör en ganska platt insats som sur polischef och Armin Mueller-Stahl mumlar mest i rollen som gaggig gubbe som ansvarar för konklaven, men i övrigt sköter sig skådespelarna bra utan att för den skull briljera särskilt mycket. Det är i så fall Tom Hanks som sticker ut, han är som klippt och skuren för rollen som Langdon.

Änglar och demoner är definitivt en bättre film än bedövande tråkiga Da Vinci-koden, men på grund av den lite väl långa speltiden, de stundtals skrattretande uträkningarna och att vissa onödiga ändringar gjorts från bokförlagan blir den aldrig mer än ett "okej" tidsfördriv. Det är en snyggt regisserad thriller med några överraskande vändningar längs vägen och med lagom mycket spänning för att man inte ska somna innan eftertexterna rullar.

På Blu-rayutgåvan finns dessutom möjligheten att se filmen antingen i den version som gått på biograferna eller en förlängd version som är drygt 10 minuter längre - men utan att för den skull göra filmen bättre på något sätt, snarare sölar den ner tempot ytterligare och de extra scenerna tillför egentligen ingenting av värde.

Bilden:
Änglar och demoner har förärats med en riktigt sjyst transfer som fångar upp den ganska så gråa och mörkblåa färgpaletten som genomsyrar filmen (den enda riktiga färgexplosionen är i slutet av filmen då varma och mysiga rödgula toner tittar fram), här finns krispigt läckra detaljer med en skärpa som nästintill konstant övertygar och ett imponerande djup i främst scenerna som utspelar sig utomhus på stora ytor. Man kan förstås klaga lite på att svärtan kunde ha varit bättre, där är inte detaljarbetet fullt så imponerande som i lite mer upplysta ögonblick och hudtonerna skiftar lite väl mycket mellan att se naturliga ut och att vara lite väl gulsotsaktiga.

Men överlag är det en riktigt bra bild.

Bilden är kodad i VC-1 och formatet är 2.40:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som brummar på härligt med en läcker surround som skapar en levande och väldigt tät ljudmatta i rummet, det är bra och precisa riktningseffekter och en kristallklar dialog som man får avnjuta i Änglar och demoner. Men tyvärr använder man surrounden lite för sällan och många gånger blir ljudet något framtungt, vilket känns snålt när man i andra scener bjuder på riktigt bra och dynamiskt ljud. Basen får jobba stenhårt under intensiva scener och under större delen av filmen håller ljudet riktigt hög klass.

Extramaterialet:
Här finns två stycken smådokumentärer, den ena om skapandeprocessen från bok till film och den andra om historian bakom Änglar och demoner. Hyfsat intressanta featurettes som likt många andra känns aningen för ryggdunkande och berömmande för att man ska orka hålla intresset uppe hela tiden.