Anon (Netflix)

Andrew Niccol har haft en ganska spretig karriär. Min första kontakt med honom var i form av Truman Show som jag än idag älskar innerligt. Han har därefter aldrig nått samma briljans igen utan har istället levererat besvikelser i form av In Time, S1m0ne och den värdelösa The Host ska vi helst inte nämna. På så vis var mina förväntningar på Anon inte stora alls. Faktum är att jag förväntade mig en horribel film på alla sätt och vis, och därför glädjer det mig lite extra att den inte var så pjåkig trots allt.

Vi ser alldeles för lite av Clive Owen (Children of Men, Inside Man) nuförtiden och när han väl dyker upp är filmerna inte särskilt märkvärdiga överhuvudtaget. I Anon spelar han kriminalpolisen Sal Frieland som tillbringar all tid han kan på jobbet för att undfly det miserabla liv han annars lever. Hans son dog i en tragisk olycka ett par år tillbaka och hans fru lämnade honom strax därefter. Minnena av hans son är däremot inte långt borta då filmen utspelar sig i en värld där ögat fångar allt och som sedan kan spelas upp igen. För att eliminera brottsligheten har all form av anonymitet slopats och på så vis kan alla du möter på gatan identifieras. Det är också där berättelsen börjar.

När Sal promenerar till jobbet i den mycket gråa, trista staden möter han en kvinna vars identitet inte kan identifieras. Snart kan det uteslutas att det inte handlade om en bugg utan att personen var en hackare som raderat sin identitet. Samtidigt har nya mordfall uppstått där offret tycks ha blivit manipulerad för att sedan okontrollerat dräpas. Misstankar väcks omedelbart mot den okända kvinnan och det dröjer inte länge förrän man är henne på spåren. Frågan är dock hur nära man törs komma en hackare med förmågan att kontrollera vem den vill.

Anon väcker många intressanta tankar och kan ge upphov till intressanta diskussioner i hur långt vi skulle våga gå för att reducera brottsligheten och alltid kunna uträtta en rättvis dom. Det är enkelt att se för- och nackdelarna med ögon som spelar in allt vi ser och bara tanken av att kunna återuppleva ett speciellt minne är nog något vi alla drömt om. Att utan vetskapen bli manipulerad att se något som egentligen inte finns där, eller tvärtom är däremot en oerhört skrämmande tanke som också utforskas på ett spännande sett i filmen. Andrew Niccol har verkligen tagit konceptet till vara och levererar intressanta scener som jag ser stora möjligheter att bygga vidare på i eventuella uppföljare.

Clive Owen gör en fenomenal insats som kriminalpolisen Sal Frieland men otippat nog är det snarare Amanda Seyfried som lämnar störst avtryck. Vi är vana vid att hon dyker upp i diverse roller i diverse mindre filmer, men hennes roll i Anon tillhör något av de bättre skådespelarinsatserna hon gjort hittills. Om inte den bästa. Jag kan dock inte gå in i detalj på hennes karaktär eftersom filmen är desto bättre ju mindre du vet om den.

Anon innehåller många teman och intressanta idéer som definitivt fångar mitt intresse. Sett till berättelsen kan jag däremot inte hjälpa att det känns som att något fattas. Mordutredningen må vara rätt intressant men det filmen saknar helt är ett klimax. Det är i brist på en välskriven berättelse som gör att Anon också rinner av mig ganska snabbt efteråt, medan dess idéer håller mig kvar. Spontant är detta ingen film jag känner att jag vill se om igen, även om den underhåller för stunden. Jag ser dock gärna att andra filmskapare, eller Andrew Niccol, bygger vidare på konceptet för att leverera ännu bättre berättelser. Väcker filmer som utforskar futuristiska teman ett intresse hos dig vill jag i vilket fall som helst slå ett slag för att du sätter dig ned och kikar på filmen framöver.