Antwone Fisher

I Denzel Washington´s absolut första uppdrag som regissör berättar han den sanna historien om Antwone Fisher, en mörkhyad marinkårssoldat med svåra psykiska problem. Antwone är i sina befäls ögon mycket svår att ha och göra med. Han är stökig, bråkig och verkar helt sakna respekt för sina överordnade.
Han skickas således till marinkårens egen hjärnskrynklare, Jerome Davenport (Denzel Washington) som efter en par jobbiga möten beslutar sig för att ta sig an honom. Antwone bär nämligen på en mörk bakgrund, fylld av övergivenhet, sadism och hat. Så småningom börjar Davenport att fungera som en nyckel för Antwone, som sakta men säkert börjar inse att det är han själv som måste öppna låsen till sitt förflutna.

Denzel Washington är vid sidan av Jack Nicholson min absoluta favoritskådespelare. När han nu sätter sig i regissörsstolen lyckas det det inte lika bra som jag hoppats. Berättelsen känns som stulen från mästerverket Will Hunting, vilket givetvis känns lika idéfattigt som tråkigt. Dessutom har Washington stundtals stora problem med att verkligen engagera sin publik, trots det laddade temat om ett så gripande människoöde.
Det här vackert fotade dramat lyckas dock passera godkänt, tack vare strålande skådespelarinsatser av framförallt Derek Luke, men givetvis också av Denzel Washington.