Apartment 1303 3D

Filmen:
Jag har sett många dåliga skräckfilmer i mitt liv. Många som fått mig att tappa tron på att jag någonsin skulle kunna bli skrämd av en skräckfilm igen. Många som gjort mig märkligt sugen att hoppsparka sönder en teservis i ren frustration. Men frågan är om någon varit lika usel som Apartment 1303 3D.

I den här bedrövliga nyinspelningen av en asiatisk film som redan den luktade sommarvarm gubbljumske kretsar handlingen kring en hemsökt lägenhet. En lägenhet som får dess innehavare att begå självmord, men inte förrän de gång på gång blivit varnade med allt annat än subtila tecken på att det förekommer övernaturliga inslag i bostaden. Inslag som skulle få normala människor att flytta ut i exakt samma ögonblick som någon osynlig kraft bestämmer sig för att slunga iväg en mot sovrumsväggen som om man vore en studsboll. Istället stannar Janet, som en av karaktärerna i filmen heter, kvar i lägenheten och några minuter senare har ett spöke kastat ner henne från balkongen. "Självmordet" får hennes syster att flytta in i lägenhet och tillsammans med Janets pojkvän börja undersöka vad som egentligen sker i den hemsökta lägenheten och om det går att stoppa ondskan på något sätt.

Det som följer är de sedvanliga skrämselknepen som vi sett cirka sex miljarder gånger förut - och i ungefär sex miljarder av gångerna med betydligt mer lyckat resultat. En karaktär som står framför en spegel, böjer sig ner och plötsligt står någon bakom dem. Snorungar som ska vara skrämmande. Långhåriga flickor som går omkring med nyduschat hår nedsläppt över ansiktet. Lägg därtill en hel uppsjö av högst slumpmässiga ljudeffekter som kastats in för att försöka locka fram någon skrämsel och du har bara några av anledningarna till att Apartment 1303 3D är den kanske sämsta skräckfilmen någonsin.

Behöver du fler anledningar? Okej. Inte nog med att den utseendemässigt ser ut som något som UR skulle ha kunnat producera komplett med horribelt ful ljussättning, utan även skådespelarmässigt ligger det hela på en nivå som tar begreppet "amatörmässig" till helt nya höjder. Kända ansikten som Mischa Barton och Rebecca De Mornay kikar visserligen förbi, men ingen av damerna är ju kända som några skådespelartalanger och i den här filmen skämmer båda ut sig ungefär lika mycket. De Mornay stapplar omkring som en alkis med kläder stulna ur Babsans garderob, medan Barton mest bara sluddrar fram replikerna som om hon går på kraftigt lugnande läkemedel. Sämst är dock Julianne Michelle som spelar Janet. Under hennes korta tid (ändå på tok för lång) framför kameran hinner hon leverera en fullkomligt vidrig insats som visar på exakt hur man inte ska skådespela. Överspelet som Michelle bjuder på, där hon gång på gång pratar för sig själv som om hon befann sig mitt i ett avsnitt av en såpopera, är så dåligt att man knappt tror sina ögon eller öron.

Det finns många synonymer till ordet "undvik" - och jag skulle kunna lista samtliga för att verkligen trycka på hur angelägen jag är om att ni ska bespara er lidandet och hålla er långt, långt borta från Apartment 1303 3D. Men ibland funkar det bäst att gå rakt på sak istället.

Se den för i helskotta inte.

Bilden:
Bara marginellt bättre än en DVD-utgåva och med urvattnade, trötta färger som samsas om utrymmet med en grådaskig svärta och kraftiga problem med skärpan som pendlar mellan att vara halvdan och riktigt bedrövlig. Du kanske märkt att det finns ett 3D med i titeln? Det är för att filmen levereras på en Blu-ray med 3D inbakat, men den som förväntar sig något annat än obefintliga 3D-effekter som absolut inte tillför något av värde till filmen kommer bli ordentligt besviken.

Bilden har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Högljutt. Det är vad som enklast beskriver det här DTS-HD Master Audio 5.1-spåret som är fyllt till bredden med högljudda ljudeffekter som aldrig känns vare sig balanserade eller måttliga i sin styrka. Det dånar, det skrapar och det låter rent ut sagt förjävligt i många lägen. Mycket beroende på att man kramat in en massa ljudeffekter i filmen som känns både malplacerade och överflödiga i en ljudbild som redan tas upp av ett alldeles för frekvent användande av musik i bakgrunden. Dialogerna är okej uppfångade dock och en av få inslag i ljudmixen som håller en skaplig kvalitet.

Extramaterialet:
Ingenting, tack och lov.