
Filmen:
Ben Affleck har gått från att vara Hollywoods kanske mest hånade skådespelare (vad kan man förvänta sig efter en film som Gigli? Eller Daredevil?) under början av 2000-talet till att bli en av Hollywoods hetaste regissörer. En underdogsaga som nästan låter för bra för att vara sann.
Ungefär som handlingen i tokhyllade thrillern Argo. Året är 1980 och platsen är Iran. Den amerikanska ambassaden stormas av iranska rebeller och 52 amerikaner tas som gisslan. Sex personer lyckas dock undkomma och kämpar för att hålla sig undan militärens klor genom att gömma sig hos en kanadensisk ambassadör. CIA-agenten Tony Mendez (Affleck) får i uppdrag att hämta hem och försätta sina landsmän i säkerhet med okonventionella metoder. Hans idé - fejka en filmproduktion som ska spelas in i Iran och smuggla ut amerikanerna i samma veva.
Argo är en otroligt spännande och nervkittlande thriller med Affleck i högform både bakom- och framför kameran. Han gör en oerhört fin insats i huvudrollen som den drivna CIA-agenten Tony komplett med fantastiskt helskägg. Men det är på regifronten som han verkligen skiner. Med Rodrigo Prietos läckra foto och en underbar scenografi kastar Affleck oss tittare tillbaka till 80-talet. Det blir en filmisk tidsmaskin till kavajer som mest liknar tygsoffor och en perfekt fångad tidsanda som gör Argo till en ren njutning att titta på.
Man sitter som på nålar under större delen av filmen och spänningen lägger sig inte förrän långt efter att eftertexterna rullat färdigt. Det är en thriller i samma anda som 70-talsklassikerna Tre Dagar för Condor och Schakalen. Men den är underhållande också. John Goodman och Alan Arkin förgyller filmen med sina charmiga biroller som specialeffektskung respektive filmproducent med kort stubin. De har en underbar kemi tillsammans och lockar fram flera goda skratt längs vägen. En skön motpol till spänningen som gör ens fingernaglar kortare och kortare ju längre tiden tickar.
Argo är definitivt Afflecks finaste stund som filmskapare hittills och en av de bästa thrillers som släppts på hela 2000-talet. Ett mästerverk, väl värd alla priser och hyllningar den fått.
Bilden:
Bildkvalitén på Argo är mycket, mycket bra med ljuvliga färger och ett underbart gammaldags filmiskt utseende som verkligen gör Prietos snuskigt läckra foto rättvist. Någon knivskarp skärpa bjuds det inte på, detta på grund av att filmen medvetet fått ett något mjukt utseende med en hel del brus, men det levereras i alla fall en klockren svärta som är svår att klaga på.
Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.
Ljudet:
Argo kommer med ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som överraskar stort. Dialogerna är perfekt uppfångade och surroundeffekterna är överraskande intensiva med en otrolig detaljrikedom i panoreringarna - scenerna som utspelar sig utanför den amerikanska ambassaden i inledningen och scenerna på marknaden senare i filmen levererar sån atmosfär att det känns som att själv befinna sig på plats.
Extramaterialet:
Här finns bland annat ett ruggigt intressant Picture-in-Picture-spår som består av intervjuer och annat intressant från överlevande ur den verkliga händelsen som filmen baseras på, ett matigt kommentarspår med Affleck och manusförfattaren Chris Terrio som är otroligt givande att lyssna på och sen finns det ett par kortare featurettes av varierande kvalitet samt möjligheten att se filmen som "extended" eller vanlig bioversion. Skillnaden mellan dessa är inte särskilt stor och den förlängda versionen består mestadels av fler scener där Affleck snackar med sin fru och son. Det är 10 minuter av scener som drar ner tempot och gör att bioversionen är att föredra.