Armageddon

Filmen:
Det var några år sedan den kom ut nu, Armageddon. Närmare bestämt 12 år sedan och jag ska väl inte påstå att det känns som igår. Fast det är faktiskt inte så mycket som har hänt med de inblandade parterna sedan dess. Bruce Willis har tappat lite mer hår. Steve Buscemi har hunnit med några fler biroller och Michael Bay har hunnit bränna någon miljard på några filmer med leksaksrobotar av tveksam kvalitet. Den som haft mest att komma med är väl egentligen Liv Tyler som fick ett stort karriärslyft i Sagan om ringen-filmerna.

Hur som helst. Plötsligt visar det sig att det är en jätteasteroid på väg mot jorden, lika stor som Texas. USA har 18 dagar på sig att rädda jorden, därför kontaktar NASA oljeexperten Harry, en bitter och osympatisk man vars enda estetiska bidrag till jordelivet är en vacker dotter (Liv Tyler). Det blir alltså Harry och hans mannar som får uppdraget att med hjälp av en kärnladdning spränga asteroiden i bitar innan den når jorden. Efter lite snabblektioner i hur man jobbar i rymden är det dags att ge sig av.

Handlingen i Armageddon är naturligtvis ren rappakalja av grövsta sort. USA räddar världen (med en svensk skådis inslängd att spela galen ryss som alibi) och tittaren ska räddas från leda med hjälp av maffiga specialeffekter och namnkunniga skådisar. Några nävar ung kärlek, en skopa faderligt hjältemod och så rikligt med actionpatriotism är fundamenten och de psykologiska moment som Michael Bay använder för att få över tittaren på sin sida. Mig vinner han inte över, å andra sidan tillhör jag knappast målgruppen heller. Jag gillar inte ens Aerosmith-låten.

Är det bra film? Inte för fem öre. Är det skapligt underhållande sci fi-action? Japp. Är Buscemi och Billy Bob Thornton tillräckligt bra i birollerna för att ge filmen lite tyngd? Jodå. Var effekterna snygga för sin tid? Hell yeah. Håller de fortfarande måttet? Knappast. Landar betyget på en 6:an tack vare ovan nämnda faktorer samt ett bra berättartempo och ett mycket skickligt soundtrack? Jovars.

Tilläggas kan att 1998 kom även Deep Impact och Godzilla. Det var helt enkelt katastroffilmernas år och Armageddon var nog minst katastrofal i sällskapet.

Bilden:
Det har tagit ett tag för Armageddon att hitta till blu-ray men 2.35:1 1080-transfern lär göra få besvikna. Färgerna är kraftfulla och mustiga som brukligt i Michael Bays filmer och jorden är väldigt vacker i sin undergångskostym. Detaljrikedomen får också högsta betyg och de mörka partierna i rymdtagningarna hållet måttet mer än väl. Sedan går det inte att komma ifrån att det syns att filmen har 12 år på nacken. I specialeffekterna blir bilden ibland lite blek och då och då tappar den dimensionerna och blir aningen platt. Men slutbetyget blir ändå att det är en mycket bra överföring som Disney lyckats med.

Ljudet:
Ljudet levereras i DTS-HD Master Audio 5.1 och blåser inte hål i väggarna men gör ändå ett mycket bra jobb när det gäller att hjälpa filmen att få liv. Dialogerna har prioriterats och låter klart och tydligt genom hela filmen vad som än pågår i bakgrunden. I actionscenerna jobbar samtliga kanaler övertid och explosionerna låter väldigt högt och framförallt låter det väl separerat för det mesta. De bakre högtalarna jobbar fint med miljöomgivningarna, ett bra exempel är på träningsanläggningen där de kommer väl till pass.

Extramaterialet:
Tyvärr återfinns bara en Aerosmith-video och två trailers bland extramaterialet. Klent.