
Filmen:
"Ju fler vi är tillsammans, ju roligare har vi" - Hollywood har på den senaste tiden anammat det där gamla svenska uttrycket som knappt någon använder idag. I The Expendables samlade Stallone ihop ett helt knippe med gamla actionstjärnor för att ha roligt tillsammans. I The Losers blandade man välkända namn med mindre välkända.
Och i väktaractionrullen Armored har man buntat ihop ett gäng med skådisar som hade sin storhetstid på 90-talet. Matt Dillon, Laurence Fishburne, Jean Reno, Skeet Ulrich och Fred Ward. Sen har man fyllt ut resten med några TV-kändisar som Milo Ventrimiglia från Heroes och Amaury Nolasco från Prison Break. Väktaraction förresten, vad fasen menar jag med det? Jo, det är så att Armored handlar om ett gäng med väktare som får för sig att det är en bra idé att råna den värdetransport som man själv är anlitad att vakta. Problem uppstår då en av väktarna får samvetskval och skapar spänningar inom gruppen.
Armored är en b-film, inbilla dig inget annat, men det är en underhållande och hyfsat spännande b-film som passar perfekt när du känner för att luta dig tillbaka med dina flottiga chipsfingrar och bara ha kul för stunden. Man skulle kunna jämföra den med Reservoir Dogs eller dra vissa likheter med Finchers Panic Room, men det vore nästan att tillstyrka den för mycket kvalitet. Det är enklast att bara konstatera att Matt Dillon är härligt ondskefull som gruppens ledargestalt och att man knappt hinner få tråkigt under tiden man tittar på Armored. Den håller ett förhållandevis högt tempo och krånglar inte till det i onödan.
Karaktärerna är kanske i plattaste laget och det känns närmast schablonartat att den sjysta huvudpersonen ska ha en så gråtmild bakgrund med döda föräldrar, en jobbig utlandstjänst i ryggen och en rebellisk lillebrorsa som gillar att klottra överallt. Allt för att vi tittare ska stå bakom och heja fram honom i de jobbiga stunderna. Det hade förmodligen blivit pannkaka av alltihop, om det inte vore för att Columbus Short är charmig till tusen när han tar på sig hjälterollen och för att han har ett bra samspel med övriga i ensemblen.
Armored är en medelmåttig film med bra skådespelare och hyfsade actionsekvenser som faller på ett ooriginellt manus fyllt av klyschor, en svag avslutning samt på ett alldeles för snålt användande av sköningen Jean Reno
Bilden:
Armored bjuder på en härligt dynamisk och skarp bild med ljuvlig kontrast, fina färger (trots att filmen i princip bara innehåller tråkigt gråa och mörka omgivningar/kläder) och mycket läckra findetaljer där man inte lämnat något åt slumpen. Svett, porer, skäggstubb och slitna väktaruniformer visas i sin fulla prakt. Det är måhända en aning mörkt överlag under filmens gång och det skulle inte ha skadat att vrida upp ljusnivån några snäpp, men som tur är levereras Armored med en stabil svärta som håller hela vägen.
Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.
Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som vräker ur sig kraftfulla toner från den pulserande filmmusiken och får rummet att skaka när basen kickar igång vid actionsekvenserna som finns med i filmen. Man kombinerar styrka och precision på ett lysande sätt, vilket gör Armored till en häftig ljudupplevelse som verkligen skapar en atmosfärisk ljudmatta i rummet. Dialogerna är den stora svagheten med ljudspåret och mixningen är inte den bästa när det blir lite gapigt och rörigt runtom karaktärerna, men på det stora hela fungerar även dialoguppfångandet alldeles utmärkt.
Extramaterialet:
Här finns ett kommentarspår med producenten Dan Farrah och skådespelarna Skeet Ulrich och Milo Ventimiglia. Det känns lite fattigt att lyssna på Ulrich och Ventimiglia när de stora stjärnorna i filmen lyser med sin frånvaro, precis som regissören, men kommentarspåret är ändå hyfsat intressant (om än ganska torrt) och framförallt Ulrich har några roliga anekdoter att bjuda på. Här finns också en 15 minuter lång featurette om skapandet av filmen och en dryga 7 minuter lång titt på scenbyggena. Om man hellre tittar på trailers, så finns här en hel bunt att plöja sig igenom.