Arne Dahl - Misterioso

Jag antar att det är Irene Huss fel. Att jag numera förväntar mig det allra värsta från alla svenska filmproduktioner som har med poliser att göra. Det kan också bero på att Petter lät hemskt skadeglad när han meddelade mig att han minsann hade tänkt rädda min vardag genom att skicka en DVD med den första filmen i en ny serie av svenska polisfilmer där muskelberget Magnus Samuelsson spelar en av rollerna. Konstigt att jag förväntade mig något utöver det vanliga när det kommer till uselhet?

Men faktum är att Misterioso var en ganska trevlig upplevelse. Inte särskilt bra egentligen, men sådär trivsamt okomplicerad som många svenska thrillers är med otaliga scener där karaktärerna fikar och smågnabbar med varandra. Shanti Roney är Paul Hjelm, en arbetsnarkoman till polis med problem på hemmafronten som kallas in till den nystartade A-gruppen som ska utreda ett antal mord på finanspampar som inträffat inom loppet av ett par dagar. Tillsammans med andra poliser från hela Sverige, däribland en supersmart finsk gubbe som aldrig använder sig av Wikipedia eller Google eftersom han alltid kan svaret när någon undrar vad någonting jätteunderligt betyder och den store östgöten Gunnar Nyberg som egentligen inte gör så mycket mer än att vräka i sig mat och få komplimanger över hur stark han ser ut att vara. Deras olika expertisområden används för att hitta mördaren, men det visar sig bli en svår uppgift som har kopplingar till såväl uppsagd bankpersonal som estländsk maffiaverksamhet.

Det märks att det är manusförfattarna bakom Beck-filmerna som ligger bakom den här filmatiseringen av Arne Dahls populära deckare. På gott och ont ska tilläggas. Det positiva är väl att det känner till den här genren bättre än många andra manusförfattare i Sverige (men så har de ju också skrivit 500 Beck-filmer under de senaste 11 åren), fast å andra sidan gör det att mycket känns återanvänt och precis lika onaturligt som när man tittar på Gunvald Larssons många utbrott i Beck-filmerna. Det känns liksom inte som en trovärdig spegling av svensk polisarbete. Jag tvivlar nämligen på att riktiga poliser gör spontanutryckningar till Estland där de utan att tänka längre än vad näsan räcker ENSAM förföljer en extremt farlig estländsk maffiagubbe som sedan leder till ännu fler parodiska ögonblick där skurkarna hinner ikapp polisen i fråga och låter honom känna på hur det är att vara Jesus för en liten stund.

Misterioso pendlar farligt mellan urlarvig polisfilmsparodi och medelmåttig spänning under hela filmens gång. Bäst är den under första halvan där det fortfarande ligger en viss mystik över morden och då vi introduceras till karaktärerna med några ganska söta hemma hos-scener hos Paul Hjelm och dennes fru spelad av charmtrollet Frida Hallgren. Men under den andra halvan blir det ganska många löjliga scener där långsökta förklaringar varvas med ännu fler lama försök till att skapa någon form av spänning med situationer som fungerar klockrent i amerikanska actionfilmer men som faller ganska platt när de görs med svenska medel.

Och vad är egentligen grejen med de många hemska karaktärsnamnen? Tyckte författaren Arne Dahl att det var överskattat med namn som folk hör på daglig basis och istället bestämde sig för att döpa karaktärer till sånt som man aldrig någonsin trodde existerade förutom möjligtvis i urgamla vikingaromaner? Unkas Storm (!), Kuno Daggfelt och Brynolf Svenhagen är alla namn på karaktärer som figurerar i Misterioso och skapar lika delar gapskratt som huvudkliande när de nämns vid namn.

Misterioso är egentligen varken bättre eller sämre än någon annan ytterst medelmåttig polisthriller. Det är en film som i brist på annat går att slösa några timmar på, om man nu klarar av en hel del oavsiktlig komik och ganska krystade Dramatenskådespelare som låter hemskt, hemskt förstoppade i många scener. Inte minst den hemska kvinnan Irene Lindh som spelar polischefen till A-gruppen. Det bästa i filmen, förutom det snygga fotot, är för övrigt Magnus Samuelsson som gör en otrolig charmig och älskvärd tolkning av den massiva polisen Gunnar Nyberg som mest bara fikar och äter sig igenom filmen.

Vem hade kunnat tro det?