Baltic Storm

Redan vid första anblicken av DVD-omslaget märker man att något är fel. Trots att filmen var tänkt att gå upp på bio finns det inget citatutdrag ur någon recension, betygsloggor eller något som skvallrar om att en enda människa på jorden har haft något positivt att säga om Baltic Storm. Istället har man valt att citera det sista radioanropet innan M/S Estonia tillsammans med över 800 passagerare sjönk till havets botten: Det ser illa ut här nu, riktigt illa". Det radioanropet hade förvisso även kunnat vara ett omdöme om Baltic Storm som film, problemet är bara att det hade varit alldeles för snällt.

Den som har gått i bräschen för det här kacklande kalkonprojektet är tyskan Jutta Rabe, egentligen utbildad journalist men frågan är om hon inte även har en examen i konspirationsteori. Hennes version av vad som orsakade Estonia-olyckan går nämligen ut på att KGB använde färjan till att smuggla vapen och kembiologiska hemligheter, vilket orsakade en explosion på bildäcket vilket sedermera ledde till sjunkningstragedin. Den som haft den dåliga smaken att ta Jutta Rabe på allvar och regissera en film av hennes teorier är Reuben Leder som har en del TV-serier på sitt CV men som mest har fått stå i skuggan av sin syster Mimi Leder som regisserat storfilmer som Deep Impact och Pay it Forward.

Mitt i allt virrvarr av Stasi-agenter, utpressning, mordförsök och undanröjning av bevis har man valt att lyfta fram två personer. Den ena är journalisten Julia Reuter (Jutta Rabes alterego) som får ett insidertips om att något håller på att hända på Estonia-färjan. Den andre är advokaten Erik Westermark som är på väg till Sverige med sin son och befinner sig på båten den olyckssaliga natten då fartyget förliser, hans son överlever inte. När myndigheterna efter katastrofen försöker dölja spåren av vad som verkligen orsakade olyckan och gör allt för att tysta eventuella vittnen slår Erik och Julia sina kloka huvuden ihop för att få fram sanningen om Estonia. Och vips, så är deras egna liv i fara som sig bör i en thriller av det här slaget.

Att det är osmakligt att göra en film av tragedin så pass relativt kort tid efter händelsen och till råga på allt vinkla den på det paranoida sätt som är fallet framstår som Baltic Storms minsta bekymmer. Då är det värre att skådespelarna verkar ha glidit in i ett komaliknande tillstånd eller att storyetableringen är obefintlig och att alla karaktärer pratar engelska med varandra oavsett var de kommer ifrån. Att regissören via kameraeffekter som split screens och dramaturgiska finesser i form av suddiga flashbacks försökt dölja fiaskot gör bara det hela ännu värre. Det är som att bevittna hur en skadeskjuten kråka försöker flyga upp på hustaket fastän den är dödsdömd, Baltic Storm är en extraordinär uppvisning i lyteskomik.

Det mest kända namnet i skådespelarensemblen är Donald Sutherland. Den gamla klasskådespelaren som spelat in film tillsammans med storheter som Fellini och Oliver Stone måste ha nypt sig blå i armen för att kontrollera om inspelningen verkligen var på riktigt och inte en mardröm. Till skillnad från Sutherland är en del av aktörerna i Baltic Storm är inte ens skådespelare till yrket utan gör sina första framträdanden någonsin, och förhoppningsvis även sista. Baltic Storm har bara en enda funktion och det är att den ska förpassas till DVD-kyrkogården utan att passera Gå.