Vi har alla våra hemligheter. Jag brukar till exempel inte prata högt om att jag kallar mina vantar för Samson och Sally. Eller att jag sett ett helt avsnitt av Let´s Dance (fastän jag inte var hemma och var förkyld). Men kompisarna Mitchell, George och Annie har lite större hemligheter än oss andra. Eller vad sägs om att Mitchell är en vampyr, George blir en varulv varje fullmåne och Annie är ett spöke. Tre filmklassiska varelser som till råga på allt delar samma lägenhet. Det är inte direkt något genialiskt manusupplägg som skaparna bakom Tv-serien Being Human har kokat ihop. "Buffy The Vampire Slayer möter "Vänner" har det marknadsförts som och även om jag förstår liknelsen så är seriens stora dragplåster givetvis att den rider på vampyrvågen med Twilight, Vampire Diaries och True Blood i spetsen.
Serien lutar sig på en komisk ådra där spöket Annie lider av självförtroendeproblem eftersom hon inte blir sedd av folk. Och där varulven George måste lämna sitt nattskift på sjukhuset varje gång han ska bli varulv och springa och yla i skogen. Och där Mitchell kämpar mot driften att dricka blod. Man har helt enkelt bakat in monstermyter och det eviga dilemmat med människans underliggande drifter som måste hållas tillbaka så att de kan leva normala liv. För det handlar en hel del om det också; behovet att vara normal och tillhöra en gemenskap.
Produktionsvärdena i serien är dessvärre inte särskilt höga, fotot känns trist och effekterna ska vi inte ens nämna. Det är genom sin charm den vill locka tag i tittaren och det funkar nog behjälpligt på tittarna i lägre tonåren. Det är svårt att säga om det faktum att den är brittisk hjälper eller stjälper serien, jag tror nog att det brittiska anslaget och de engelska miljöerna gör att den står sig lite slätt mot de amerikanska giganterna i genren som just Buffy och Vampire Diaries. Dock verkar det som om att en amerikansk remake är på gång vilket inte förvånar mig med den pågående vampyrfrossa som drabbat oss. Det jag gillar med Being human är att det känns kul med en serie som vågar driva lite med vampyrer och varulvar och inte tar det så förbenat allvarligt. Men hela produktionen andas och väger lite lätt för att göra några bestående avtryck, ett behagligt tempo till trots.
DVD-utgåvan innehåller hela första säsongen och har en speltid på runt sex timmar. Extramaterialet innehåller bland annat alternativa, borttagna och förlängda scener vilket känns schysst även om intresset för att tita igenom det inte kändes så stort.