Big Momma's House 2

Så var det dags igen, Martin Lawrence tar återigen på sig tjockdräkten, latexhuden och den hiskeligt fula peruken som han bar i originalfilmen. Nej, jag pratar inte om Bad Boys, det här handlar om uppföljaren till Big Momma’s House. Ingen som minns den? Ni har förmodligen förträngt den precis som jag. Det var en smärtsamt dålig komedi där Lawrence spelade FBI-agenten Malcolm Turner som klädde ut sig till en fet, gammal tant för att skydda en kvinna från en förrymd fånge. Verkligen något som FBI skulle göra.

I uppföljaren spinner man vidare på samma koncept, om än med några minimala ändringar i handlingen. Denna gång har inte Big Momma i uppdrag att skydda någon utan nu handlar det om att sätta dit en skurk för mordet på Malcolms gamla kollega. Detta genom att få Big Momma anställd som barnvakt i den misstänkta mördarens familj. Det låter kanske som en kul grej, men faktum är att det är precis raka motsatsen. Martin Lawrence kör sin patenterade gnällkomik där hans gälla röst och syrliga kommentarer ska locka fram skratt hos oss åskådare. Men man skrattar aldrig. Inte ens nästan. De enda känslorna som Big Momma’s House 2 lockar fram hos en är huvudvärk och gäspningar. Här finns så många idiotiska inslag att till och med hälften hade varit alldeles för mycket. Ta bara en sån sak som att varenda karaktär verkligen tror att Big Momma är en kvinna. Ingen misstänker förstås att den till synes gamla tanten är någonting helt annat, då denne springer efter en skurk som den värsta sprintern eller då "hon" dansar med mer energi än en koffeinhög cheerleadingtjej.

Andra idiotiska inslag som förmodligen är tänkt att underhålla är då Big Momma ger tequila åt en hund eller då en liten unge har dille på att slänga sig ned från höga höjder (skåp, våningssängen etc.) och landa platt på mage. Men det största lågvattenmärket är utan tvekan då Lawrence i full Big Momma-mundering hamnar i ett omklädningsrum för damer och närapå svimmar när en tjej ber han hjälpa henne med behån. Skämten håller verkligen en skrämmande låg nivå. Jag tror faktiskt inte jag skrattat såhär lite åt en komedi någongång. Lite är förresten fel ord i sammanhanget, jag skrattade trots allt inte en enda gång.

Big Momma’s House 2 är dock en ruskigt underhållande film, om man är 4 år gammal och tycker tjockishumor är det roligaste som finns. Du som har lite högre krav än så gör bäst i att undvika den helt. Det här är nämligen en av årets sämsta filmer och om inte den sämsta komedin någonsin, så åtminstone en topp-5 kandidat.

DVD-utgåvan är av betydligt högre kvalité än själva filmen. Bilden är skarp och ljudet håller hög standard för att vara en komedi med få riktiga surroundeffekter. Extramaterialet ger oss en inblick i skapandeprocessen och kommentatorspåret är rysligt underhållande att lyssna på. Det låter nämligen som om regissören är stolt över sitt arbete. Hur han nu kan vara det.