Filmen:
Första Big Mommas filmen från år 2000 med en Martin Lawrence i fet tant-kostym var rätt rolig, i ungefär 23 sekunder. Tvåan som kom sex år senare år 2006 har jag inte ens sett och kommer heller aldrig att göra, men de som sett den klagar fortfarande idag över sömnsvårigheter och tappad livslust. Här sitter jag nu och kollar på tredje långfilmen och med avgrundsdjupa förväntningar vet jag inte var jag ska ta vägen. Martin Lawrence har aldrig varit en rolig långfilmskomiker. Jag hade till och med glömt bort att han existerade fram tills den här filmen dök upp i brevlådan.
Martin Lawrence spelar i alla fall åter igen polisen Malcolm Turner som tillsammans med sin son, den rappande artisten Trent (Brandon T. Jackson) råkar bevittna ett maffiamord. För att krydda till handlingen lite visar det sig att maffiaoffret gömt ett superviktigt usb-minne någonstans på en flickskola. Det enda rätta de kan göra i det läget är givetvis att trä på sig fetto-kostymerna och klä sig i kvinnokläder för att för det första infiltrera flickskolan och skydda Trent från maffian.
Jag ska erkänna att jag skrattade gott åt Eddie Murphys banala humor i Professor Klump-filmerna. Men "enough is enough". Antalet snubbar i fetto-kostym har nått sin gräns, det vill säga en och det är inte roligt längre. Jag har fått nog av en överspelande Martin Lawrence. När han vräkt ur sig "Daaaamn" för trettifjärde gången är jag redo att ge upp och ritualbränna skivan i den öppna spisen. De överdrivet stereotypiska karaktärerna gör inte saken bättre. Flickorna på skolan är som seriefigurer och för att ytterligare spä på klyschorna har vi självklart ett gäng korkade maffiaryssar med i filmen, varför inte liksom. De är ju ryssar och de är per automatik våldsamma muppar enligt Hollywood.
Jag ser mig inte som en överanalytisk person men de logiska luckorna i Big Mommas 3 är för stora för att kunna få passera. Fånig lucka nummer ett. Varför krånglar de till det så förbaskat? Om det nu finns ett gömt usb-minne i flickskolan, varför inte stänga ner den och gå in med några poliser och vända upp och ner på stället? Nej då, här ska det exponeras fläzkkostym. Lucka nummer två. Borde inte Trent få polisövervakning dygnet runt om han nu är eftersökt av maffian? Fånigheterna och löjligheterna vet inga gränser i Big Mommas: Sådan far sådan son.
Regissören John Whitesell borde få några dyngsmällar av Martin Lawrence enorma gummituttar tills han skärper till sig. Det här är bara för dåligt. Jag vill ha tillbaka två timmar av mitt liv, nu. Big Mommas: Sådan far, sådan son får faktiskt betyget ett då jag inte kan hitta något som gör den värd att ens snabbspola igenom. Den är eventuellt rolig för tioåringar men för resten saknar den precis allt, gå och gör något annat än att se det här skräpet.
Bilden:
Big Mommas: Sådan far, sådan son ser inte speciellt bra ut på Blu-ray heller. Den överdrivna kontrasten och de överpumpade färgerna gör bilden till en nästan smärtsam upplevelse. Detaljnivån är dock bra. Till den grad att man kan se det dåliga sminkjobbet med fettdräkten. Det är gräsligt uppenbart att de har en dräkt på sig och att inte karaktärerna i filmen upptäcker det är förvånansvärt. Svärtan duger. Big Mommas: Sådan far, sådan son levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.
Ljudet:
På ljudsidan finns det inte mycket att klaga på. DTS-HD Master Audio-mixen gör sitt jobb på ett tillfredsställande sätt och bjuder på tydlig och skarp samt välplacerad dialog. Dynamiken är bra och tillsammans med de aktiva surroundhögtalarna låter actionsekvenserna häftiga, speciellt de som innehåller skottlossning. Där får även basen en vital roll och pumpar på. Det känns lite orättvist att en sån här rutten film fått en så pass hygglig ljudmix men så är det.
Extramaterialet:
För de som orkar genomlida filmen en gång till finns ett välbefolkat kommentatorspår med bland annat regissören John Whitesell och annat löst folk. De levererar en förvånansvärt ärlig syn på filmen och bjuder på en del anekdoter. De har även kastat med ett gäng borttagna scener som borde ha tagits bort även från extramaterialet, så dåliga är dom. "Gag reelen" med spontana skratt är inte heller speciellt rolig. Om du är intresserad av danserna i filmen finns det en featurette som handlar om det samt ett trist kollage av klipp från alla tre Big Mommas-filmerna.