Filmen:
Om jag hade varit 5 år gammal med snorig näsa, kaksmulor i min mun och traktormönstrade pyjamasbrallor på mig, så hade jag mest troligt tyckt att Bilar 2 var den bästa filmen som någonsin gjorts. Eller förresten. Jag vet att jag hade tyckt det. För om det är något som Pixar lyckas med i den här uppföljaren till Pixar-filmen som ingen egentligen verkade tycka om, förutom de allra minsta, så är det att visa upp coola bilkaraktärer som alla småttingar kommer att avguda och lägga till på sina önskelistor inför julen i form av mjukisdjurs-versioner och andra leksaker som Disney kan tänkas ha släppt ifrån sig i samband med releasen.
Som 24-årig filmrecensent vars jobb är att tycka till om filmer, så är det svårare att bli förtjust av Pixars senaste film. Det är ett toksnyggt hantverke som bitvis är så läckert animerad att man tappar andan lite grann. Det kan vara den snyggaste animerade filmen hittills. Men i övrigt är det en väldigt ytlig produktion med spretig handling där huvudrollen ändrats från Lightning McQueen till den betydligt mindre underhållande sidekicken Mater som följer med McQueen till ett par biltävlingar i Europa och Japan bara för att bli misstagen för att vara en spion (!) och dras in i ett förväxlingsdrama med jobbiga konsekvenser och elaka bilar som vill honom illa. Det som följer är en massa moralkakor, slarvigt skriven dialog och cirka 3 roliga ögonblick i hela filmen.
Regissören John Lasseter är ju inte direkt någon nykomling när det handlar om att skapa animerade filmer för hela familjen, han har trots allt stått bakom såna mästerverk som Toy Story 1 & 2, men när det kommer till Bilar 2 känns det som att det är en praktikant som skrivit ihop den - här finns inte den där värmen och humorn som annars brukar genomsyra Pixars filmer. Bilar 2 är ett snyggt skal utan något direkt innehåll. En film där man imponeras över de tekniska aspekterna, men tar sig för pannan när det kommer till det undermåliga manuset och den tunga avsaknaden av riktigt bra humor.
Men märk väl, nu talar jag som vuxen människa och inte som den 5-åriga versionen av mig själv som jag pratade om i inledningen av recensionen. Om man hör till den yngre skaran av befolkningen, så kommer Bilar 2 säkerligen gå hem betydligt bättre än hos oss som kräver lite mer än bara roligt designade karaktärer när det kommer till film.
Bilden:
Referensklass. Mer än så behöver man egentligen inte säga om Disneys fantastiska transfer där skärpan är så otroligt skarp att inga detaljer, stora som små, lämnats åt slumpen. Här syns varenda liten rostfläck på bilarna. Djupkänslan är även den otrolig, precis som de varma och fylliga färgerna som perfekt fångar upp den lekfulla stämningen som finns i filmen. Lägg därtill en perfekt tung svärta och plötsligt hamnar Bilar 2 uppe i toppskiktet av bildkvalité när det kommer till BD-utgåvor.
Ljudet:
Här finns möjlighet att välja mellan en rad olika DTS-HD Master Audio 5.1-spår på olika språk som alla känns välmixade och bra, men det är det engelska spåret som är den verkliga utstickaren - Disney levererar originalspåret med en DTS-HD Master Audio 7.1-mix som kommer få dig att smälta i TV-soffan. För även om inte filmen i sig är mycket att hänga i julgranen, så är ljudbilden helt makalös. Perfekt uppfångade dialoger delar utrymme med ljuvliga surroundeffekter som bjuder på kraftfullhet när det behövs och mer subtila inslag i andra stunder. Precisionen i riktningsdetaljerna är otroligt följsam och basinslagen mullrar på ordentligt i filmens mer intensiva scener. Även musiken låter fantastiskt bra i den här alldeles underbara ljudmixen.
Extramaterialet:
Här finns ett kommentarspår med Lasseter och Brad Lewis som bjuder på roliga anekdoter och inblickar i skapandet, men det är framförallt den enorma kärleken till filmen från Lasseters sida som gör kommentarspåret såpass bra att man gärna ser om filmen med det påslaget. Det spelar liksom ingen roll om man själv inte uppskattar filmen, det är alltid kul att höra när människor verkligen brinner för någonting och det gör verkligen Lasseter. Förutom kommentarspåret finns det också två kortfilmer inkluderade, den ena är en kortfilm med Mater som är väldigt medioker och den andra är en underbar kortfilm med Toy Story-gänget som är betydligt bättre än huvudfilmen i sig.