Black Death

Filmen:
Det första som slår en när man tittar på omslaget till Black Death är hur löjligt hur lik Sean Bean är Boromir, sin karaktär i Sagan om ringen, även här i Black Death. Som om att man verkligen försökt efterapa utseendet. Bland det första som slår en när man börjar titta på rullen är att Sean Bean inte alls har huvudrollen i filmen vilket onekligen är det intryck man får när han är den enda personen på omslaget. Vi har alltså en film som är väldigt angelägen om att få lite gratis dragningskraft av Sagan om ringen och det är ju inget fel med det. Jag tror fortfarande inte det kommer komma en lika bra filmtrilogi de närmaste 15 åren. Men det är en helt annan femma.

Men om vi då ska ta och kasta oss över filmen så hamnar vi i det medeltida England som är härjat av digerdöden, den tidens, hrm, svininfluensa... Den unge munken Osmund får i uppdrag att guida riddaren Ulric (Sean Bean) och hans män till en avlägsen by dit det ryktas att pesten aldrig nått. Uppdraget är att infånga en nekromant, en ockultist som kan väcka de döda till liv och ligger bakom byns "odödlighet". Det blir en våldsam resa kantad av tortyr, medeltida ockultism och rövarpack.

Man kan säga väldigt mycket om Black Death, att den är historisk inkorrekt, att karaktärsutvecklingen är förutsägbar, att den skakiga kameran borde ha hållits tillbaka lite, att klippningen är lite hetsig och att förhållningssättet till kristendomen (Wicker Man dyker upp i tankarna ibland) vacklar och är lite diffus genom filmen. Och visst är alla synpunkterna ovan korrekta. Men det är snudd på omöjligt att inte bli underhållen av alla snaskiga böldpest-skildringar, magitokerier, häxor och framförallt; allt brutalt övervåld.

Medeltiden var inte en särskilt glammig tid att leva och det får man sannerligen känna av. Black Death har även ett utstuderat atmosfäriskt foto som väl fångar dysterheten och misären. Sedan är det ju faktiskt rätt coolt med en fantasyskräckvariant av Robin Hood. Helt klart en positiv överraskning. Anna gillar och tycker böldpesten är mycket fränare än svininfluensan.

Bilden:
Jag såg filmen på bio när den visades på Fantastisk Filmfestival och den såg bättre ut i det formatet än vad den gör på blu-ray vilket ju inte är ett särskilt gott betyg. Färgerna är (medvetet förvisso) avskalade och tömda på färg så att resultatet blir lite livlöst och rått, det genomsyrar allt från ansiktsfärger till omgivningarna. Den lite dimmiga bilden ger lite smutsiga konturer där detaljerna aldrig blir riktigt klara. Delvis ett resultat av stilistiskt val och delvis ett resultat av ett lite sämre bildarbete. Klart är att det finns mer att önska när det gäller bildkvaliteten.

Ljudet:
5.1 Master Audio-spåret låter helt okej och dialogen är klar och tydlig hela vägen. Trevliga surroundeffekter och en bas som biter till ibland. Det hade dock funnits lite mer att göra, framförallt under stridsscenerna. Det märks lite grand när det gäller ljudet, precis som när det gäller bilden, att det inte är en storfilm i den bemärkelsen.

Extramaterialet:
"Bringing Black Death to Life" är en 12 minuter lång featurette med intervjuer med skådisar och cast. Sedan följer ännu fler intervjuer, främst med Sean Bean och regissören Chris Smith. Inte särskilt matigt men godkänd.