Blades of Glory

Av alla varianter och olika typer av filmer en filmrecensent måste recensera så är det allmänt känt att en riktig sågning är den absolut enklaste man kan skriva. Alla människor kan slakta en film och krydda det med diverse "Jag använder hellre en igelkott som tvättsvamp än ser om denna"-meningar. Jag vet till och med recensenter som medvetet sätter ett lägre betyg just för att få en lättare och mer tacksam recension att skriva.

Vad jag egentligen ville komma fram till är att komedin är filmens motsvarighet till en recensents sågning; enkelt att behärska. Det finns få ämnen eller områden som är så sönderforskade som just människors humor. Man har helt enkelt kartlagt in absurdum och in i minsta detalj vad den moderna människan roas av. Det finns även statistik som beräknar hur ofta under en film åskådaren behöver skratta för att efter filmen känns sig nöjd med upplevelsen. Och det är inte speciellt ofta kan jag säga.

Men trots detta så görs det i mitt tycke försvinnande få riktigt bra komedier. Borat, Kung Fu Hustle, My Sassy Girl och Napoleon Dynamite är i princip de enda som har roat mig de senaste fem åren. Och det är 3-5 filmer för lite. Men så utannonserades Blades of Glory och ljuspunkter kunde börja skönjas i min humorhorisont. Will Ferrell, allmänt betraktad som en av världens roligaste män, och Napoleon Dynamite-geniet John Heder i en komedi om ett manligt konståkningspar?

En säkrare investering än så går knappast att göra för ett filmbolag. I alla fall på pappret. I realiteten framstår inte Blades of Glory som fullt så lyckad även om en film som fungerar som den felande länken mellan Waterboys och Anchorman med säkert all rätt har stor attraktionskraft hos publiken.

Men konceptet med böljande manlig vänskap och skådemässigt överspel blir snabbt repetitivt och verkningslöst ur rena komikaspekter. Att man då istället kan njuta av färggrälla kreationer och snygga produktionsvärden är förvisso en tröst men det hade varit betydligt bättre att få bägge delarna. Och jodå, John Heder i androgyn primadonnaförpackning är något alldeles extra, men visst borde han tussas ihop med Jared Hess igen snarast möjligt för att nå riktigt höga höjder och inte bara den halvmeter som konståkningspiruetterna erbjuder?

På tal om Jared Hess så regisserade han ju Nacho Libre förra året vilket är en film som jag tycker Blades of Glory har vissa likheter med. Och då tänker jag inte bara på att bägge filmerna har tagit varsin idrott (wrestling respektive konståkning) som den sedan driver med och bekostar med överdrivna dräkter, utan jag tycker faktiskt filmerna håller väldigt likartad kvalitet. Blades of Glory belönas således med en 6:a vilket jag även gav Nacho Libre när det begav sig.

Snålt? Det är möjligt, men man ska aldrig kompromissa när det gäller humor. Och sett ur den aspekten får jag kanske trots allt revidera den där inledningsteorin om att komedier skulle vara lätta att behärska.