Kick-Ass

Filmen:
Kan vem som helst bli en superhjälte? Måste man bli biten av en radioaktiv spindel eller räcker det helt enkelt att bara ge sig fasen på att bli en duktig brottskämpe?

Huvudpersonen Dave i Kick-Ass tror på det sistnämnda. Han är en helt vanlig grabb utan några superkrafter som en dag får för sig att pröva på livet som superhjälte. Han beställer en våtdräkt från nätet och ger sig ut på göra gatorna säkra igen. I andra filmer hade säkerligen Dave lyckats bra med sin uppgift som hjälte och smiskat trut på bovarna trots att han helt saknar kunskaper om närkamp och annat som kan vara av nytta i sammanhanget, men Kick-Ass är inte som alla andra filmer.

Här blir Dave snudd på dödad första gången han ger sig ut på gatorna med sin dräkt och sen blir det bara värre och värre när han drar på sig uppmärksamhet från den lokala maffiabossen samt två andra brottsbekämpare som ser sitt tillfälle att rensa upp bland slöddret. En helt ny värld uppenbarar sig för den töntiga grabben. En farlig värld fjärran från alla serietidningar i världen. Regissören Matthew Vaughn som häromåret bjöd på fantasyrullen Stardust har tagit Mark Millars serieförlaga och förvandlat den till en oerhört underhållande våldsfest där 13-åriga Chloe Moretz i ett nafs förvandlas till årets hårdaste actionhjälte i sin tolkning av brottsbekämparen Hit-Girl - trots sin ringa ålder och storlek. En liten flicka som säger könsord och slaktar människor. PK-patrullen och lättstötta personer kommer få hjärtsvikt, medan vi andra kan luta oss tillbaka och njuta.

Visst, man har förlorat en del av den härliga ironi och sarkasm som förgyllde Millars serieförlaga, men återgäldar detta på ett förtjänstfullt sätt genom att på ett läckert sätt kombinera ultravåldsam serieaction med gullig och rolig tonårsproblematik där Aaron Johnson briljerar stort i huvudrollen och har fin uppbackning av bland andra Nicolas Cage i en av hans bästa roller någonsin som Adam West-imiterande brottsbekämparpappa. Det spårar ut lite mot slutet av filmen och Christopher Mintz Plasse fortsätter att bevisa vilken enerverande sopa han är, men i övrigt är det faktiskt svårt att komma på någonting negativt.

Kick-Ass kommer inte att göra dig besviken.

Bilden:
Bilden i Kick-Ass är överlag riktigt bra med en stark skärpa med ruskigt imponerande findetaljer och en ljuvlig dynamik, men färgerna i filmen känns många gånger lite väl översauterade och onaturliga. Det är visserligen något av en petitess i sammanhanget eftersom färgsättningen gör att serietidningskänslan späs på ytterligare. Svärtan är klockren och bruset reducerat till ett minimum.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Här bjuds det på ett kraftfullt och välmixat DTS-HD 7.1-spår med fina surroundeffekter och en härligt fyllig bas som skapar en ruskigt skön ljudmatta i rummet. Dialogerna är klockrent fångade och högtalarna får jobba på högvarv genom hela filmen, inte minst i scenerna där Hit-Girl går lös på både omgivningar och bovar i en perfekt symbios mellan kraftfulla surroundeffekter och ljuvliga musikinslag.

Extramaterialet:
Här finns ett ganska torrt och tjatigt kommentarspår med filmens regissör Matthew Vaughn som istället för att dra roliga anekdoter berättar träiga analyser om varje scen, hur scenbyggena gick till och vilka enorma problem man hade med vissa av scenerna. Ingen höjdare alltså, så mitt förslag är att ni istället fokuserar på A New Kind of Superhero-featuretten som sträcker sig nära på två timmar. Där pratar man om skapandet av filmen och varvar det med avslappnade intervjuer och annat trevligt. En annan och betydligt kortare featurette handlar om serieförlagan.