Harry Potter och Dödsrelikerna del 2

Filmen:
Det var inte förrän i somras som jag tog mig i kragen och kollade igenom Harry Potter-filmerna - och även om jag inte blev toksåld på den brittiska trollkarlspojken med de runda glasögonen, så hade jag ändå ganska trevligt framför TV:n med allsköns trolltyg och trollkonster. Det har varit en trevlig bekantskap att följa med Harry och hans vänner under deras tid tillsammans genom sorg och glädje - därför är det med lite sorg i hjärtat som man konstaterar att taglinen till Harry Potter och Dödsrelikerna del 2 beskriver den sista filmen på ett mycket bra sätt.

"It all ends."

Och det gör det verkligen. Jag tänker inte spoila någonting specifikt, men del 2 tar vid precis där del 1 slutade med Voldemort som kommit över den mäktiga Elder Wand från Dumbledores gravkammare och hur eleverna på Hogwarts tvingas leva under hemska förhållanden med fiender vart de än vänder blicken. Det är upp till Harry, Ron och Hermione att rädda dagen och för Harry att bekämpa ärkeondingen Voldemort en gång för alla. Harry Potter och Dödsrelikerna del 2 är precis så storslagen och pampig som man önskar sig, åtminstone om man som jag aldrig läst böckerna och bara har filmerna att gå efter. Regissören David Yates sparar inte på krutet och vräker på med mastiga strider, fruktansvärda tragedier och fina scener mellan de tre huvudpersonerna. Det är som ett potpurri av allt det fina från de tidigare filmerna, men uppskruvat till ännu högre nivåer med fläskigare effekter och mer mörker. En fin blandning mellan äventyr och drama när ungdomarna gör sig redo för den sista striden i såväl bekanta som nya miljöer med möten som kommer leverera såväl nostalgi som skrämsel och skratt.

Den sista striden är mäktig att titta på. Toksnyggt regisserad och med ljuvlig musik som ackompanjerar striden på ett lysande sätt. Men det är faktiskt filmens lugnare ögonblick som verkligen sticker ut. Speciellt gillar jag hur Snape får visa upp sidor av sig själv som tidigare varit dolda under den lömskhet och vidriga personlighet som Rickman varit så duktig på att förmedla. Här lyckas Rickman med konststycket att få oss tittare att faktiskt känna en viss sympati med hans karaktär och det är definitivt något att hylla med tanke på vad fanskapet gjort i tidigare delar. Det är också fint att se de tre huvudpersonerna hjälpa varandra i vått och torrt. Vänskap som väcker många känslor och blir extra påtagligt när man vet att detta är sista gången (åtminstone vad Rowling påstår) som vi tittare (och läsare för den delen) kommer få stifta bekantskap med Harry, Ron och Hermione.

Skådespelarmässigt har samtliga inblandade verkligen växt med uppgiften för varje film som gått. Det som började med ett ganska alldagligt barnskådespeleri har i de senaste filmerna förbytts till fina skådespelarprestationer från de unga skådespelarna, framförallt hos Radcliffe som bara blivit bättre och bättre för varje film som gått och inte minst hos Emma Watson som varit den starkast lysande stjärnan redan från första filmen. Jag gillar också Ralph Fiennes som Voldemort och i denna film är han riktigt, riktigt bra. Obehaglig till tusen och med en enorm pondus.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om denna är den bästa i serien eller om Fången från Azkaban fortsätter att regera ensam i toppen. Men det är definitivt en av seriens finaste stunder och en värdig avslutning på sagan om den trollande pojken Harry - detta trots att mittenpartiet tappar lite i fokus, att en del humor känns på tok för barnslig och att vissa händelser viftas bort alldeles för snabbt.

Bilden:
Precis som den föregående filmen levererar Warner en strålande transfer med underbar skärpa, fantastiskt dämpade färger (hela filmen går i en ganska mörk skala med gröna, gråa och mörkblå toner) och inte minst en ljuvlig svärta som fångar upp det läckra skuggarbetet på ett fantastiskt sätt. Det förekommer en del störande brus och några scener lider av att skärpan blir lite mjuk, men i övrigt är det här riktigt bra bildkvalitet.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Wow. Jag hade visserligen förväntat mig ett bra ljudspår med tanke på att de tidigare delarna har hållit en hög klass på Blu-ray, men det här DTS-HD Master Audio 5.1-spåret är verkligen någonting utöver det vanliga. Fantastiska surroundeffekter som skapar en levande och intensiv ljudmatta i rummet där även de allra minsta ljuddetaljerna hörs klart och tydligt i mixen. När det kommer till filmens strider blir man helt salig. Kraften från basen är enorm och precisionen i surrounden är perfekt. Att sen dialogerna är klara och tydliga och musiken är välmixad gör knappast saken sämre.

Extramaterialet:
Man har märkligt nog valt att spara det mesta av extramaterialet till 3D-utgåvan av filmen, vilket gör att denna utgåva endast innehåller en featurette kallad Maximum Movie Mode som handlar om Picture-in-Picturespår som vävs in under filmens gång med kuriosa och intervjuer från ansvariga bakom filmen samt ett kortare tack-och-hej-för-fisken-featurette från filmteamet. Inte mycket att hänga i julgranen med andra ord.