Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
filmrecensioner

Arne Dahl - Upp till toppen av berget

Förvånansvärt spännande, välspelad och sevärd svensk polisfilm som till skillnad från majoriteten av mellanmjölksfilmerna inte ger en sura uppstötningar var sjätte sekund

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här - Få information om julkalendern

* Obligatoriskt att fylla i

Det här händer definitivt inte varje dag. Knappt ens varje år. Att en svensk polisfilm faktiskt är...bra. Jag har under det senaste året matats med så mycket bedrövligt skräp och elände i form av ärkesopan Irene Huss att jag numera alltid förväntar mig det allra värsta när jag slår mig ner för att titta på en svensk polisfilm.

Och just därför är det så otroligt trevligt vid de tillfällen då man faktiskt blir positivt överraskad. Arne Dahl - Upp till toppen av berget är sin gräsliga titel till trots både spännande och förvånansvärt välspelad rakt igenom (helt utan bergsklättring dessutom). Betydligt bättre än del två (Ont Blod) i serien som var fylld till bredden med oavsiktlig komik och krystade förklaringar kring en amerikansk seriemördare som drog till Sverige för att fortsätta sitt mördande, men också bättre än den första filmen (Misterioso) då skådespelarna kommit in i sina roller lite bättre och att berättelsen håller en högre jämnhetsnivå. Här handlar det om en sprängning av en svenskregistrerad bil i Holland där en familj omkommer och hur A-gruppen kopplas in för att lösa fallet som visar sig ha kopplingar till såväl holländska gangsters, knark och pedofilringar. Samtidigt rullar en sidohistoria om stulna pengar från en restaurang ägd av Pistvakt-gubben Jacob Nordenson (en av våra mest underskattade svenska skådisar som här gör en strålande insats) förbi våra ögon.

Den rödhåriga chefstanten fortsätter att vara seriens mest störande karaktär med sitt förstoppade Dramaten-skådespeleri, men övriga karaktärer växer, precis som skådespelarna. Plötsligt känns Shanti Roney som ett klockrent val att spela en av de största rollerna i filmserien, han har blivit bättre för varje film och den här filmen är inget undantag. Scenerna där karaktären Hjelm får hem två av kollegerna på middag och hur hans fru misstänker att han varit otrogen med en av dem är riktigt bra. Annars är det mest spänningen som övertygar. Här kastas inte alla svaren i ansiktet på en redan från första början, utan här bygger man sakta upp det hela för att låta ett par tunga avslöjanden komma mot slutet. Det ger en nerv till filmen som fokuserar mycket av spänningen på att låta oss tittare gissa. Det är ett välkommet inslag i en filmgenre som annars mest bygger spänning kring fjesiga biljakter medelst Volvo 740 i 20 knyck längs grusvägar.

En del relationsscener känns dock märkliga och väldigt framstressade. Inte minst den mellan Chavez och pedofiljägarpolisen Sara som blir upp över öronen förälskade i varandra på mindre än 30 sekunder. Vi tittare sitter mest som frågetecken. Vad är det som får de att känna så för varandra? Ingen aning. Det framgår aldrig. Men det är förstås kul att Sara är dotter till Brynolf Svenhagen, filmseriens bästa karaktärsnamn. Även biten där Norlander får veta att han blivit pappa och sedan kämpar för att få barnets mamma att stanna hos honom känns ganska forcerad.

Arne Dahl - Upp till toppen av berget har sina brister, absolut, men överlag är det här en av de bästa svenska polisfilmerna som gjorts på år och dar. Den är både spännande och välspelad (även om det såklart finns några riktiga sopor med i rollistan) med ett manusarbete som inte kastar ur sig alla svaren på en gång och närmast idiotförklarar tittarna.

Detta är en annons:
Arne Dahl - Upp till toppen av berget
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

2
Arne Dahl - Upp till toppen av berget

Arne Dahl - Upp till toppen av berget

FILMRECENSION. Skrivet av Erik Nilsson Ranta

Förvånansvärt spännande, välspelad och sevärd svensk polisfilm som till skillnad från majoriteten av mellanmjölksfilmerna inte ger en sura uppstötningar var sjätte sekund



Loading next content