Daddy's Home 2

Filmen:
Uppföljaren till Daddys Home, som ingen ville ha eller efterfrågade, är här vare sig du vill eller inte och denna gång samarbetar co-papporna Ferrell och Wahlberg för att inte låta julen förstöras av sina egna farsor: den odräglige Mel Gibson och den gladlynte John Lithgow. Detta för att Ferrels dotter vill fira julen tillsammans som en enhetlig klan och inte dela julmysen kors och tvärs, men farfar Gibson - som hellre rymmer iväg med kvinnor - gör allt för att sabotera för co-papporna och ta fram stridsyxan som grävdes ner i föregångaren.

Handlingen är lika forcerad som det låter, som bara dubblar mängden hysteriska pappafasoner för att underhålla. Gibsons elakartade försök att vända papporna mot varandra känns som utfyllnad i en film som egentligen bara upprepar föregångarens pappakonflikt och trots att det faktiskt är intressant att visa en mer sårbar sida av Wahlbergs maskulina framtoning genom att rota i hans barndom, erbjuds här inga nya lager till karaktären och majoriteten av filmen går mest ut på att göra narr av Ferrells feminitet och att låta Ferrell hantera maskineri som bara riktiga karlakarlar kan sköta. Dessutom håller kemin mellan Wahlberg och Ferrell inte lika väl som sist och Gibson är rätt risig i rollen som den frånvarande fadern. Håll dig till registolen, Gibban.

Det finns dock ett par kul skämt och scenarion som roar emellanåt: scenen där papporna försöker namnge en kalkon för att stilla dotterns blodtörst under en gemensam familjejakt och den dramatiserade termometerscenen är ett par exempel på detta. Jag erkänner också att jag skrattade till en rätt tramsig spegelscen, men i övrigt tycks filmen inte hitta en balans mellan det sentimentala familjegottgörandet och de jobbigare komedidelarna, vilket gör filmen till en rätt huvudvärksframkallande upplevelse. En modern västerländsk jul är ju numera synonymt med stress och obekväma familjeåterträffar och kan fungera finfint som komedi, men Daddys Home 2 vill göra alldeles för mycket och gör samtidigt ingenting märkvärdigt, annat än att traumatisera familjerna med högljudda bråk, märkliga vändningar och sjukhusbesök.

Daddy's Home 2 är alltså inget annat än en långhelg man helst vill glömma och det skulle förvåna mig om dessa filmfamiljer kommer att minnas denna julkatastrof med värme med tanke på vilka olidliga rövhål alla blir. Hade jag varit medlem i denna familj hade jag avsagt mitt släktskap med denna skara idioter och hade hellre spenderat julen med den fiktiva filmen Missile Tow i min ensamhet, en julfilm där Liam Neeson spränger terrorister i julens anda. Där snackar vi julfilm!

Bilden:
Daddy's Home 2 ser dock suveränt skarp och julmysig ut, där den krispiga snöiga ytan, stickade juletröjor, blänkande juleljus och sprakande värme framför öppna spisar. Gråa hårstrån och skrattrynkor visar på vilken detaljerad bild filmen besitter och även mörkare scener har fin svärta. Filmen har formatet 1.78:1

Ljudet:
Dolby Atmos-spåret ger denna gapiga komedi förvånansvärt många lager och ett uppskattat djup som exempelvis gör scenen där Ferrell råkar suga in stugans jullampor med sin snöslunga eller scenen där Ferrell ska fälla ner ett träd rätt spektakulära att lyssna på. Dialognivåerna är också varierade, balanserade och tydliga.

Extramaterialet:
Filmskaparna gör sitt bästa för att rättfärdiga denna uppföljares existens och övertyga tittare vilken sanslöst rolig idé det är att lära känna farfäderna i en rad minidokumentärer om filmproduktionen, såsom Making a Sequel, Co-Dads: Will & Mark och The New Dads in town: Mel & John. Här finns även gott om förlängda scener, alternativa scener, bortklippta scener och en gag-reel.