Boog & Elliot 3 - Cirkusvänner

Filmen:
Det är förstås inte det lättaste att hålla jämna steg med giganter som Pixar och Dreamworks Animation när det kommer till kvalitén på animerade filmer. Men det går. Titta bara på Dumma Mej och och Det regnar köttbullar, två uppstickare som lyckades med bedriften att mäta sig med genrens två giganter på ett alldeles lysande sätt i fråga om såväl berättande som det rent teknikmässiga.

Sony Animations senaste film Boog & Elliot 3 - Cirkusvänner lyckas inte fullt så bra med att hävda sitt existensberättigande. Faktum är att man misslyckas riktigt rejält. Det här är en otroligt billigt gjord direkt-till-DVD/BD-uppföljare där man bytt ut de stora namnen från den första filmen (däribland Ashton Kutcher och Martin Lawrence) och ersatt dem med tveksamma dussinskådisar som helt saknar inlevelse. Upplevelsen blir inte direkt bättre av att det rent grafiskt ser ut som halvdassiga mellansekvenser från ett TV-spel anno 2002. Det är kanske inte rättvist att kräva att man ska hålla sig på samma nivåer som Pixars filmer med tanke på att budgeten på denna är betydligt lägre än vad som spenderades på kaffekasssan under produktionen av Toy Story 3, men ändå - att en animerad film från 2011 ser ut som det här skräpet är inte okej någonstans.

Karaktärerna ser livlösa ut, pälseffekterna är under all kritik och omgivningarna är så platta att det känns sorgligt. Inte blir det bättre av att berättelsen lever på så mycket simpla skämt och billiga poänger att man redan efter en halvtimme tröttnar på att karaktärerna upprepar skämt (som inte ens var roliga första gången) till leda. Den banala handlingen går ut på att Grizzlybjörnen Boog hamnar i ett cirkussällskap där han byter plats med showens egen cirkusbjörn och hur hans vänner sedan får kämpa mot klockan för att rädda hans skinn innan cirkussällskapet styr kosan hem mot Ryssland. Det är mycket gapande från karaktärerna och slapstickhumorn hade möjligtvis funkat om det inte vore för att animationerna ser så bedrövliga ut. Boog & Elliot 3 - Cirkusvänner känns många gånger som en ofärdig produkt. Som en pitchversion i ett tidigt stadium där man lite snabbt krafsat ihop någonting som med tiden skulle ha kunnat utvecklas till en bra film.

Det här är en av de sämsta animerade filmerna jag någonsin sett.

Bilden:
Här finns inte mycket att klaga på. Det är en briljant transfer där en gnistrande skärpa full av läckra findetaljer med ett underbart skärpedjup imponerar stort. Färgerna är livfulla och sprudlar av varma toner i var och varannan scen, men i filmens mörkare partier uppenbarar sig en del problem. Svärtan drar åt det gråa hållet och skärpan tenderar att kännas mjuk i filmens mörkare scener. Överlag är det dock en väldigt bra transfer.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.78:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som formligen sprudlar av liv och rörelse. Surroundeffekterna är ljuvliga att lyssna på. Här används samtliga högtalare i ett underbart samspel med fylligt ljud och bra precision i riktningsdetaljerna. Basen vaknar till liv när det behövs och musikinslagen är av toppkvalitet. Ett riktigt bra ljudspår.

Extramaterialet:
Här bjuds på en kort bakom kulisserna-featurette där man får se hur "dina lurviga vänner får liv", en ganska menlös och ointressant featurette. Här finns också två stycken spel att fördriva tiden med, varav ett består av möjligheten att kasta kaniner på skärmen medan man tittar på filmen. Behövs det tilläggas att det kanske är det mest överflödiga spelet i världshistorien? Nä, tänkte väl det.