En maxad brädspelstillvaro

Jag vet, jag vet. Det var ett evinnerligt tjat om bräd- och sällskapsspel. Men du... jag tänker inte vika hädan och släppa garden. Brädspel är en passion som behöver föras vidare och ni, Gamereactors läsare, är ju lämpliga offer. Men tro inte att jag tycker synd om er för att ni ska behöva plöja er igenom ännu en text full av pladder och ett oändligt upprepande av ordet "brädspel". Först och främst - det är bara bra för er - och för det andra så finns det typ inga lämpliga synonymer att använda istället för brädspel.

I min förra artikel tipsade jag om spel som bygger något av en bro mellan digitala spel och brädspel genom till exempel rena adaptioner, mekanismer som påminner eller bygger på såna vi ser i TV-spel samt likheter som finns av tematiska och genrespecifika skäl. Inser nu hur extremt torrt och tråkigt det låter och jag är förvånad över att någon av er orkade läsa texten "från pärm till pärm". Så jag försöker att se till att den här texten blir lite roligare med lika extrema mängder torrt innehåll som rejäla doser dåliga, nästan anskrämliga, skämt. För att göra det lite bättre ändå så kommer flera skämt säkert att angränsande till pappaskämt-sfären. För alla vet ju att pappa-humor är den allra bästa komiska genren.

Så idag kommer jag inte att fokusera på att rada upp titel efter titel. Vi kommer att gå djupare än så och prata om saker runt själva spelandet - förutsättningar, utrustningen och målsättningar. Saker som kan lyfta spelandet till en högre, mer fröjdefull, njutbar och rogivande nivå. För det är ju så, även om det är ett stressigt, nagelbitande parti UNO som spelas så ska ju det handla om en fin spelkväll där rätt omständigheter förhöjer upplevelsen. Och nej, jag kommer aldrig nämna UNO igen. Jag lovar.

Det är egentligen inte annorlunda om man jämför med hur man njuter av att spela TV- och datorspel. Där är det tvärtom något av en garanti att man gör sitt yttersta för att förutsättningarna runt spelandet ska bli så bra som möjligt. Detta innefattar ju allt från blixtsnabba monitorer och datormöss med fem miljarder DPI till "bekväma" datorstolar i futuristisk design och RGB-belysningen som lyser i ungefär lika många olika färger som musens miljarders miljarder antal DPI. Där är det ju allmänt vedertaget att man lägger både tid och resurser på att förhöja tillvaron och jag skulle vilja påstå att det är precis lika - om inte viktigare - att brädspelens aura stimuleras genom att vi engagerar oss och delar med oss av vår energi. Med mindre fluffiga ord; brädspel ska också kläs i glada färger och bli mumsigare genom fräscha tillbehör.

Börjar med en enkel punkt - förvaring. För att inte dina spel (tar för givet att du förstår att det inte handlar om digitala spel från och med nu) ska falla i glömska måste de placeras på en plats i ditt hem där de får synas. Okej, jag fattar om du inte vill att Rita & Gissa, Kasta Gris och Maxi-Yahtzee ska stå framme men nu för tiden designas faktiskt brädspel med tanken bakom designarbetet att de ska stå framme och därför behöver de också vara snygga. Gömmer man spelen, kanske i en garderob eller i källaren, så minskar chanserna för att man kläcker den vanvettigt goda idén att ägna några timmar åt att spela i sällskap eller spela sällskapsspel ensam. Så punkt ett är: förvara spelen så att de står framme, syns och inte kräver onödig energi att komma åt.

För att fortsätta på lite samma punkt, eller i alla fall något som rör vid samma ämne, så går jag vidare till saker som gör att själva spelets kartong/låda når en högre trivselfaktor. Jag börjar med ett exempel här så att ni är med på vad jag syftar på. När jag köpte Ark Nova blev jag överväldigad av mängden kort, brickor, marker och spelbräden. Lådan var fylld till bristningsgränsen och jag visste inte vart saker skulle ligga och det bidrog till att själva uppackningen och igångsättningen av ett spelparti drog ut ordentligt på tiden. Det blev bara krångligt. För att sätta stopp för detta och vända på steken så skaffade jag en skräddarsydd boxinsats som hade specificerade platser för precis allt och också möjliggjorde en hutlöst mycket snabbare start. Nu är det bara för mig att lyfta ur alla insatser, ställa dem på bordet, placera ut brädena och dra igång med en omgång. Vill man inte spendera så mycket pengar kan man istället lägga lite tid på att göra egna insatser av cellplast-kartong som går att hitta på närmsta hobby-butik. Om man inte vill utforma allt själv kan man söka lite på internet så hittar man garanterat någon som delat med sig av hur han/hon gjorde när den utformade sin boxinsats.

Nu kommer ju inte alla spel utan smarta förvaringslösningar. Vissa spel har utmärkta boxinsatser redan från början - till exempel Dorfromantik, Slay the Spire och Flamecraft. Men det finns ändå vissa saker man kan göra för att man ska kunna sätta igång snabbare och slippa en massa onödigt mankemang. Är det ett spel där samma saker ska delas ut till varje spelare vid varje spelstart kan man förvara dessa i en liten zip-påse - till exempel alla spelmarker i samma färg, mängden mynt man börjar med och annat smått och gott. Detta varierar ju självklart beroende på vad det är som ska spelas men efter några omgångar med ett spel märker man ofta hur man kan effektivisera inledningen.
Så, punkt två är: organisera spelets kartong/låda genom en skräddarsydd insats och effektivisera inledningen av spelet.

Vidare till nästa punkt - utrustningen. Här kan man gå bananas i ungefär vilken utsträckning man vill. Det är i grund och botten en ekonomisk och logistisk fråga. Bor man i ett slott och har en bottenlös plånbok finns det inga gränser. Men för oss vanliga dödliga som planterat oss i lägenheter, villor och radhus och som klart och tydligt kan se botten av pengapungen får man vara lite mer selektiv.
Vi börjar i den ena änden och går sedan över till den andra - för oss som inte är i toppen avnäringskedjan.

Är pengar och plats inget problem? Då rekommenderar jag självklart att du investerar i ett dedikerat spelrum. Ett bord omgivet av hyllor som är fyllda med hundratals spel. Men det är bordet jag vill fokusera på här, för det finns specifika bord som är utformade för brädspel. Här snackar vi lyx deluxe, för vanligtvis är det väldigt dyra historier det handlar om. En snabb googling och jag hittar ett bord som ligger mellan 3000 till 6000 euro (!) - alltså någonstans i storleksordning fyrtiotusen miljarder svenska kronor. Tjusningen med såna bord är att de oftast kommer med en bordsskiva som döljer själva spelområdet och kan därför användas till mindre viktiga saker än spelande, till exempel middag och läxläsning. De innehåller dessutom allt som oftast fiffiga lösningar såsom inbyggda korthållare och tärningsbrickor samt hållare för muggar och snacks - sånt som man ska hålla borta från spelområdet.

Är man något mindre välbärgad kan man köpa en topper - en lösning där man lägger en spelbordsskiva ovanpå sitt befintliga bord och därmed förvandlar sitt vanliga, tråkiga, bordtill ett fullfjädrat spelbord. Är man lyckligt lottad och antingen har kunskapen och möjligheter att snickra ett snyggt bord själv är det nästan den bästa vägen. Eller så kanske man har en skicklig och snäll snickare i släkten som kan tänka sig att bygga åt en.
Jag som varken är rik, har utrymme eller kan det där med finsnickeri får nöja mig med en neoprenmatta. Tänk dig en musmatta - fast så pass stor att den täcker hela eller större delen av ditt matsalsbord. Det räcker faktiskt rätt långt och parar man det med andra komponenter (kommer till dom snart, lugn nu) så blir det till och med riktigt bra. Kort glider och tärningar studsar så mycket finare mot en något vadderad yta.

Så när man väl satt sig vid sitt bord och öppnar spelet sänks ju tillvaron något av att alla komponenter är gjorda i kartong. Innehåller spelet pengar av något slag är det ungefär tretusen procent roligare att spela med mynt som faktiskt är gjorda i metall. Det finns ofta speluppgraderingar att köpa där delar av spelet ersätts med sådana som är mer rejäla, till exempel metallmynt som jag nämnde ovan eller ordentliga miniatyrer. Vill man fixa det och komma undan lite billigare kan man rota i sina föräldrars hallmöbler så hittar man garanterat lite utländska mynt sedan de var på semester i Lanzarote -86 eller Alanya -97. Ett annat tips, som du kan använda som substitut, är att köpa marker som ser ut ungefär som de man använder på casino men som är gjorda för brädspelande. De kostar en slant (pun intended) men går att använda i alla spel du spelar framöver.

Tärningar i spel tenderar att vara rätt tråkiga. Oftast enfärgade i någon tråkig plast eller möjligen gjorda i trä. Är de av vanlig sexsidig karaktär kan du köpa egna, lite mer färgglada eller kanske "coola" tärningar som du kan använda istället i de flesta spel du har hemma i hyllan. Det finns ungefär hur många alternativ som helst där ute. Och det här går att dra hur långt som helst med allt från tärningstorn och hållare för kort till små brickor avsedda till förvaring av spelmarker och små maskiner som blandar och delar ut kort automatiskt. Men punkt tre är sammanfattningsvis: gör ditt bästa för att maximera spelet genom ordentliga och tilltalande tillbehör.

Sen har vi det där med att förlänga livslängden på spelet. Detta ska du läsa extra noga om du planerar att sälja det någon gång i framtiden och vill hålla det snyggt och prydligt samt göra så det bibehåller ett högre värde. Jag snackar om att "sleeva kort". För er som inte vet vad det är så kan man säga att det är företeelsen när man placerar korten i spelen i små plastfickor. Dessa sleeves/plastfickor skyddar dem från slitage - alltifrån svettiga händer och chipsfingrar till friktionen som uppstår när man blandar leken eller skjuter dem fram över bordet. Helt enkelt som en liten genomskinlig yllefilt som kramar om dina kära kort och skyddar dem från omgivningens faror. Eftersom kort kommer i femti-elva olika storlekar kan du kika in här och se vilken dimension på sleeves du ska införskaffa till just ditt spel. Det är en riktigt terapeutisk syssla att sitta där, ihopkurad, framför bordet och sleeva kort efter kort. Så punkt fyra: sleeva/placera korten i plastficka för att förlänga dess livslängd.

Den här sektionen är faktiskt rätt enkel - men ändock fasligt viktig. Har du bjudit hem dina kamrater för att ägna kvällen åt brädspel är atmosfären något som behöver bearbetas. Det kanske låter lite töntigt, och det är det ju också, men bara genom bakgrundsmusik, tända ljus eller tilltugg kan man bidra till att skapa en passande atmosfär kring spelet man spelar. Ponera att ni ska spela Fromage - ett spel som går ut på att bli den bästa ostproducenten i Frankrike. Då är det ju rätt självklart att det ska serveras lite ost och kex tillsammans med dov, stämningsfull, fransk musik i bakgrunden. Gärna ett gott rött vin också. Eller Pepsi Max, det passar till allt. Varför inte dra det till sin yttersta spets och be alla deltagare gå en allomfattande kurs i franska så att ni kan sitta där, halvnakna, med en baguette i knät, en basker på lut och låta det franska språket dansa tango ur era munhålor. Ni fattar grejen, tror jag.

Partyspel säger du? Ladda med kladdfritt godis, gott att dricka och passande musik. Rollspel? Släck några lampor och tänd lite ljus. Dekorera med en dödskalle eller något annat som passar ur lådan med Halloween-sakerna du har uppe på vinden. Allt går att toppa med lite strössel genom att du kopplar spelets genre och innehåll till sakerna i omgivningen. Som man i en tuff, hård och rå värld är det viktigt att våga vara lite barnslig och att strunta i etablerade konventioner såsom att det skulle vara fjantigt att tända lite ljus och slänga igång lite hissmusik som ackompanjerar det perifera - för det är ju töntigt, och det är okej. Så en liten mini-punkt mitt emellan alla punkter är: våga vara töntig.

Du kanske till och med vill gå så långt som att sitta och tillverka egna små inbjudnings- och placeringskort i samma tema som spelet. Vill du sitta hukad på en liten bänk gjord i masonit och klippa med en liten blommig sax i ett rosafärgat papper som du har köpt på ICA Maxi där du dessutom passade på att köpa på dig lim, glitter och små glittrande klistermärken föreställande Smurfarna från senaste Smurf-filmen? Go for it.
Möjligheterna är faktiskt nästintill oändliga här - det är bara din fantasi (och din egna stolthet) som sätter gränserna. Värt att poängtera är att även det lilla kan göra rätt stor skillnad i slutändan, så det kan räcka med, typ en skål med passande tilltugg. Nåväl, punkt fem: skapa och förhöj atmosfär runt spelandet.

Nästa punkt kräver egentligen inget annat än ditt eget engagemang. Det är en ganska tråkig punkt, enligt vissa, frågar man mig skulle jag säga att den är... omväxlande. Det är helt beroende på spelet som ska spelas, helt enkelt. Vissa spel är komplicerade till den grad att innehållet i regelboken måste trippelkollas och kvadrupel-checkas. Men ska man ha en speldejt eller en brädspelsafton med några vänner får man faktiskt se till att lära sig reglerna så att de sitter till 99,5%. Det finns inget som är mer irriterande än att sätta sig och spela med någon som påstår sig kunna spelet men sen visar sig inte ha en susning utan all information han inhämtat är ifrån en tre-minuters Youtube-video med titeln "How to play Gloomhaven in three minutes". Punkt sex: Lär dig reglerna ordentligt innan du bjuder in till spel.

Spinner vidare i lite samma område igen. Nu när du lärt dig reglerna måste du också lära dig att lära ut spelet. Det går inte bara att rabbla upp reglerna rakt upp och ner och anta att alla ska förstå på samma sätt som du gör. Detta beror ju också på i vilken utsträckning som de du spelar med har spelat brädspel förut. Är de nybörjare, rookies, noobs eller bara allmänt svårlärda (eller bara tröga) måste du sänka nivån lite - men då har du antagligen inte heller plockat fram ett supertungt spel som Brass: Birmingham, till exempel.

Jag vet de som faktiskt skriver upp alla regler på en whiteboard-tavla som de har som stöd samtidigt som de går igenom dem. Då är dessa oftast uppskrivna på ett tilltalande sätt av någon som tycker att det är kul att vara lite kreativ runt just denna delen av spelkvällen. Andra konstruerar små stödkort som deltagarna kan titta ner på under tiden spelet pågår och sen finns det de som kör Powerpoint-presentationer. Ett bildspel går ju alltid hem och man får ju hoppas att det innehåller en massa roliga bildövergångar, animeringar och både clipart och wordart.

Men i alla fall - plocka fram de viktigaste aspekterna och förklara särskilt komplicerade eller viktiga moment och lämna annat till genomspelningen när ni väl stöter på något som måste förklaras. Poängtera också vikten av att ditt sällskap måste lugna sig och låta dig ta tiden du behöver för att kunna lära ut. Men för allt i världen - låt det inte ta alldeles för lång tid. Ingen tycker att det är kul att lyssna på någon som rabblar regler i en halvtimma. Om man inte har valt att göra en Powerpoint fylld med comic sans, svepande bildövergångar och cool clipart. Så, punkt sju: lär ut reglerna på en lämplig nivå, var kreativ och låt det inte ta allt för lång tid.

Nu traskar vi vidare mot lite knivigare trakter. Här kan det faktiskt krävas en helomvändning - en ordentlig titt i spegeln. Självreflektion, som det så fint brukar heta. Eller så är det din kompis som behöver bearbetas. Intervention, brukar man ju kalla den biten. Varför, undrar du såklart. Jo, för när man ska spela ihop med andra är det vissa personligheter som inte får titta fram ur ditt inre mörker för då riskerar de putta ner hela schabraket till spelkalas i en djup håla fylld med irritation, ångest och ilska. Ett spelhelvete. Och där vill ingen hamna. Om du nu inte skulle vara ute efter något som skulle kunna kallas för sabotage.

Är man en person som kan spelet och spelar med andra så är det absolut INGEN som uppskattar att man tar över och visar "hur man tycker att det ska spelas". Låt alla göra sin grej och lära sig av eventuella misstag. Det är lite som när din svärmor sitter bak i bilen och ojar sig över att du kör lite för fort och att hon "är rädd" när du bara ligger i 147 km/h på 80-sträcka - sjukt irriterande alltså.
Personen som avbryter någon när reglerna avhandlas för att den vill börja spela - den personen ska ha smisk med rikliga mängder fuktiga kylskåpskalla badhandukar.
Den som blir förbannad när den förlorar och påstår att andra fuskar eller hade tur? Smisk den med.
Tar du inte spelet seriöst för att du tycker att det är "töntigt" ska du ha en lavett över handryggen med en stelfrusen läderhandske.

Den i min mening värsta personligheten av dem alla är besserwissern. Han kan mest, vet bäst och gör bäst. Ingen har en egentlig chans i besserwisserns ögon. Sen att hela personligheten oftast är ett luftslott är en annan femma, det skapar irritation ändå. Lämpligt straff för en besserwisser är exil. Sibirien funkar som dumpningsplats.

Vet du att du tillhör någon av dessa eller flertalet andra personligheter som jag inte redan radat upp är det bara att ta sig i kragen och skärpa sig. Alternativt slutar du spela brädspel och ägnar dig åt något där andra inte behöver stå ut med ditt bedrövliga beteende. Eller om du är den som ska ha spelkväll - se till att tänka över vilka du bjuder in så att man minimerar risken för att ett spelförstörande personlighetsdrag ska dyka upp.
Punkt åtta: don't be a d*ck.

Åtta punkter av varierande viktighetsfaktor. Den sista punkten är absolut den viktigaste och egentligen den enda nödvändiga punkten över huvud taget. Materialism, pedagogik, talförmåga och hövligt beteende till all ära men om du inte har kul spelar inget av det där någon roll. Man behöver inte ha snofsiga spelmarker eller franska ostar som tillbehör för att det ska bli en bra spelsession. Det viktiga är att du och de du spelar med (om du inte spelar solo) blir underhållna av det ni gör. Är det på det viset kan det hela ske på ett kallt jordgolv i en dåligt upplyst källare där spelet i fråga är utskrivet på en halvtaskig skrivare från 2004 och utklippt med Sveriges slöaste sax. Har man kul är allt det andra små obetydliga petitesser.

Se bara till att börja i den änden - ha kul. Efter det kan du utvidga bredden och maximera både atmosfär och utrustning. Så sista punkten, punkt nio: det viktigaste är att ha roligt.

Sådär, följ bara de här punkterna så kommer ni att kunna inleda en framgångsrik spelkarriär. Rent objektivt är det här inga absoluta sanningar utan rent subjektiva åsikter. Se det som en guide eller "vad han den där Joel på Gamereactor tycker" så hamnar vi på rätt nivå. Mycket av det går faktiskt att applicera på andra delar av livet - punkt åtta och nio till exempel. Sen är det som jag brukar säga; ett ospelat brädspel är en klen tröst i en fattig familj. Så se till att spela mera, njut av den avslappnande tiden ni/du spenderar med korten i händerna och av ljudet tärningarna gör när de slår volter mot bordsskivan. Tack för mig, för den här gången.

Update: Glömde att nämna att det är poppis med Kallax-hyllor om man är brädspelsentusiast. Försök hitta andra alternativ... Kallax är sövande trist inredning.

Update 2: Just det! En till viktig grej! Använd inte gummiband för att hålla kortlekar på plats. De förstör korten och böjer dem som små lövtunna bananer.

Update 3: Det blev inte så mycket pappa-skämt så jag tänkte bara kliva in och låta ett väldigt kul sådant få äran att avsluta det här schabraket till text.

I vilket land måste man göra lumpen två gånger?
I Armén-igen.