Brüno

Filmen:
Världshistoriens bisarraste och galnaste komiker Sacha Baron Cohen är tillbaka för en tredje (och sista?) gång som en Ali G Show-karaktär. Ingen kan ha missat Borat för några år sedan. Den vansinniga och hysteriske Borat tog över världen med den numera svensexa-obligatoriska mankinin och några oförglömliga scener. Självklart skulle Sacha få göra ännu en film men en Borat 2 skulle vara omöjligt. Varenda kotte känner till den oförskämde Kazakstaniern så turen kom till den homosexuelle österrikiske fashionistan Brüno.

Brüno vill bli en stjärna och beger sig till dekadensen högborg Los Angeles. Men Amerika är inte redo för Brüno. Tillsammans med assistenten Lutz (Gustaf Hammarsten) gör de allt. De köper barn, smörjer kändiskollegor, bleker anus, de gör precis allt för att få uppmärksamhet men stångar sig blodiga mot fördomsfulla och inskränkta amerikaner.

Jag har alltid gillat Sacha Baron Cohen. Jag har följt honom sedan The Ali G show för nu snart tio år sedan och gillat varje sekund. Den första långfilmen Ali G - In da House är grymt underskattad och Borat är såklart helt underbar. Men även fast jag gillade Borat så kan jag inte påstå att jag gillade Brüno lika mycket. När Borat kändes spontan och trovärdig känns Brüno en aning för skriptad och förutsägbar. Men några scener är hysteriskt roliga. Till exempel anusblekningen och cagefightingscenerna men däremellan är det långt mellan skratten.

Sacha Baron Cohen balanserar alltid nära det förbjudna. När han driver med terrorister i mellanöstern är det inte alls roligt och just den delen av filmen borde de ha skippat helt. Den passar inte alls in. Gillade du inte Borat kommer du garanterat inte gilla Brüno heller. Bög och kukskämten står som spö i backen och är roligt till en viss gräns, därefter blir det bara tjatigt, tyvärr. Men jag tycker Sacha Baron Cohen är grymt modig som utsätter sig för det här.

Bilden:
Brüno har ingen vidare bra bild. Men vad kan man vänta sig när kameramannen tillsammans med Brüno måste fly hals över huvud från judiska ligister och testosteronpumpade amerikanska hillbillies med skakig handkamera. Nu är inte alla scener så hysteriska och grötiga. Intervjuscenerna håller riktigt bra kvalité med kanonskarp bild och klockrena färger. Även några andra ströscener är njutbara men alltför ofta grynar det på och blir allmänt sunkigt. Men Brünos gerillastil gör mig redo att förlåta det.

Ljudet:
Brünos läderoutfit kanske gör en upphetsad men DTS-HD Master Audio-ljudmixen gör det inte. Dialogen är förvisso kristallklar men det är en framtung ljudbild som är ganska tråkig. Surroundeffekterna är frånvarande och förutom introt med Scooter - Nessaja verkar det som att ljudsnubbarna glömt bort LFE-spåret.

Extramaterialet:
Om det är någon film som man vill veta mer om själva filminspelandet så är det Brüno. Som tur är finns ett kommentatorsspår som faktiskt är längre än själva filmen, de pausar emellanåt. Där berättar Sacha Baron Cohen och regissören Larry Charles om alla galna upptåg under inspelningen. Hur mycket som är sant vette katten men enligt dem själva så krävdes det fem stycken italienska poliser för att få loss honom från stolen han satt på under förhöret, då han bar kardborredräkten.

Jag skulle vilja påstå att Brüno med kommentatorsspår är roligare än filmen i sig. Så bra är den. För de Brünofrälsta bjuds det även på mer än en timme bortklippta och förlängda scener. Några riktiga godbitar.