Capote - en iskall mordgåta

Vad har Daniel Craig, Toby Jones, Sandra Bullock, Gwyneth Paltrow, Sigourney Weaver, Hope Davis, Isabella Rossellini och Jeff Daniels gemensamt? Dem är alla med i samma bingoförening. Nej, nu skojar jag, det som dessa personer har gemensamt är att samtliga av dem medverkat i bra många bättre filmer än Capote - en iskall mordgåta.

Det är i och för ingen större bragd, då den här stela, kyliga och vansinnigt tråkiga filmen saknar det mesta som kännetecknar just en bra film. Handlingen kretsar kring Truman Capote, författare och skvallerkärring som levde mellan 1924 och 1984, och hur han blir fascinerad av ett brott som inträffat i en liten stad i Kansas där 4 personer blivit mördade. Capote börjar skriva tidningsartiklar om detta och när dem skyldiga grips utvecklar Capote en bisarr relation till en av mördarna. Denne mördare spelas av ingen mindre än Daniel Craig och innan filmen slutar hinner hans karaktär hångla lite med Capote.

Det är väl det som gett filmen mest uppmärksamhet. Att James Bond byter saliv med en annan man. Scenen i sig är dock tyvärr varken märkvärdigt eller snyggt iscensatt. En fängelsecell och de två herrarna omfamnar varandra för att sedan kyssas. Sen är det slut. Sövande istället för ögonbrynshöjande.

Förutom kyssen finns det inte mycket att tala om. Skådespelarna gör sitt jobb utan att för den skull briljera särskilt mycket, Toby Jones är säkert lik den riktiga Capote, men den där hemska rösten han har lagt till med (som även den säkert är lik den riktiga Capote) driver en till vansinne redan efter två minuter och efter det sitter man och starkt överväger att trycka på "mute" och se resten av filmen utan ljud. Så illa är det. Något som också driver en lite smått till vansinne är valet av att mellan olika scener ha intervjuliknande segment där skådespelarna (fortfarande i sina roller) pratar varmt om Truman Capote som person. Det här är ett av dem sämsta försöken till innovation som jag sett på länge och vore det inte för att regissören faktiskt har ett ganska läckert filmspråk i övrigt hade jag sågat honom längs fotknölarna.

Capote - en iskall mordgåta är en av årets mest sövande och långtråkiga filmer där det enda riktigt positiva är att man fångat 50-talskänslan på ett lysande sätt och att fotot till och från är riktigt snyggt. Det blir en svag 4:a och det är bara för att jag vill vara lite extra snäll såhär dagarna innan tomten ska kika förbi. Bara därför.

DVD:n från Scanbox är dock helt okej med en skaplig bild och ett förhållandevis bra ljud, det är ju inte direkt någon bastung eller surrounddriven film, utan en film där dialogerna ligger i fokus. Extramaterialet består av ett gäng trailers och ett i ärlighetens namn ganska tråkigt kommentarspår av manusförfattaren/regissören Douglas McGrath.