Changeling

Jag gillar inte riktigt att krypa till korset. Det hör man ju på bara uttrycket att det är obehagligt. Men jag får nog göra det ändå, för den däringa Angelina Jolie är inte en usel eller medioker aktris som jag alltid hävdat. Har hon någon gång gjort hyfsat ifrån sig (typ A Mighty Heart) så har jag bortförklarat det med "Äh, klart man blir bra när man får spela bredvid den och den" eller "Manuset gjorde henne bra". Men efter att ha sett The Changeling så får blir det svårt med bortförklaringar även det känns lockande att dra till med: även en blind höna kan picka rätt.

För rätt det hittar hon i rollen som Christine Collins, en förvärsarbetande kvinna i 20-talets USA som lever ensam med sin son, ögonstenen Walter. När Christine kommer hem från jobbet en dag så är Walter puts väck. Timmarna går, polisanmälan görs, dagarna går, månaderna går...

Trots att all statistik visar på att chanserna att få hem ett försvunnet barn minskar markant med varje timme som passerar så lyckas Christine bevara hoppet om att få återse sin son. Och så en dag, fem månader senare, kommer det där telefonsamtalet hon väntat på; sonen är hittad. Mediauppbådet är stort när den lyckliga modern ska återförenas med sin son och historien för en gångs skull ska få ett lyckligt slut.

Pojken kommer ut från tåget och Christine förbereder sig för omfamning och glädjeyra. Men när han står framför henne är det något som inte stämmer; det är inte henens son. Den hårt ansatta Los Angeles-polisen hävdar dock att det är hennes son och när dessutom pojken själv kallar henne för mamma så börjar Christine vackla. Kanske har han bara förändrats mycket?

Bortbytingar är ju annars sådant som man brukar läsa om i trollsagor så det är ju lite kul att se det realiseras i filmsammanhang, framförallt av Eastwood som ju stått för regin. Det finns flera riktigt dråpliga scener som till exempel när mamman öppnar badrumsdörren när hennes låtsas-son står och duschar och hon sedan utbrister: "Nej men du är ju omskuren" vilket hennes riktiga son inte var.

Men Christine fortsätter till polisens bestörtning hävda att pojken inte är hennes och att trotsa myndigheterna i i 20-talets USA gör man inte ostraffat. Det blir tvångsinskrivning på dårhuset för Christine som inte blir speciellt förtjust i sitt nya hem med tvångsmedicinering och elchocker.

The Changeling bygger på en sann historia om en moders kamp för sin son. Som en bieffekt av hennes kamp för sonen så tangerar den även poliskorruption och rättsystemets brister. Eastwood hade även fördelen av att kunna använda sig av en seriemördarplot vilket gör att han får in ett lite hårdare och mer groteskt anslag än "bara" bortbytinghistorien.

Det här är bra film, så är det. Som tidsdokument lyckas man fånga miljöer, kostymering och frisörer alldeles ypperligt. Extra plus för de rullskridskoåkande kvinnorna i telefonkopplingscentret. Sedan har Eastwood ett oerhört stabilt handlag när det gäller att berätta en stark historia, jämför till exempel med Mystic River och se hur han undan för undan på ett väldigt skickligt sätt bjuder in tittaren och lyckas få sina karaktärer att kännas trovärdiga och engagerande under resans gång. Just denna resan utspelar sin under ganska många år och även där gör Eastwood ett imponerande arbete genom att verkligen förvalta Jolies karaktär och ge henne en naturlig utvecklingskurva under åren som filmen utspelar sig.

Eventuella klagomål att framföra är att man kunde gjort mer av avslutningsminuterna, såväl visuellt som manusmässigt. Något som hade tryckt gasen i botten lite extra och lämnat ett större avtryck efter sig istället för det lite platta utförande som det efter många om och men blev. Sedan är det ju den där Jolie... Var det inte bara så att det hela avlöpte så bra tack vara en viss Eastwood i regirodret trots allt...?

På extramaterialsfronten är det lite klent, två stycken minidokumentärer som förvisso ger god inblick i produktionsdesign och så vidare men det hade behövts mer. Bilden är föredömlig och filmens estetiska look kommer till nästan perfekt rätt på DVD:n.Som den dialogdrivna film det är så har man lyckats med en balanserad mix och bakgrundsljud kommer från alla håll och förstärker det visuella intrycket. Topp!