Chatroom

Japanen Hideo Nakata har hållit en tämligen låg profil sedan han var i ropet med filmer som Ringu (japp, originalet som startade allt) och Dark Water. Han har ägnat sig åt lite inhemska produktioner och spelat banjo på verandan. Typ. Chatroom är hans återkomst till västerländsk film men har trots det passerat rätt obemärkt och dök upp direkt på DVD. Kanske inte så konstigt när man betänker hur filmen är upplagd. Filmen handlar om ungdomars destruktiva umgänge på nätet i olika anonyma chatrum där man aldrig vet vem den andra egentligen är. Istället för att göra som andra filmer där man filmar en tonåring som sitter och skriver på tangentbordet och sedan zoomar in på skärmen för att visa vad personen skrev så har man tagit ett helt nytt grepp.

Man har byggt upp chatrummen som vanliga fysiska rum där skådisarna sitter och pratar med varandra och kommer och går i rummet, precis som i den virtuella världen. Filmen är baserad på en pjäs och det blir en väldigt teatralisk känsla av det där rummen nästan är uppbyggda som teaterscener. Ledaren för chatrummet är den karismatiske William vars irl är innehållslöst och som försöker må bättre genom att manipulera deprimerade ungdomar på nätet att begå självmord genom att späda på deras självförakt. Man hoppar mellan scener i chatrummen med scener i verkliga livet som visar ungdomarnas vardag. Kiden har allehanda typ av problem, från kärlekslösa föräldrar till en kille som känner sig som en pedofil för att han är attraherad av en 11-åring. Alltså känslomässigt utsatta tonåringar som är lättmanipulerade för William.

William spelas av Aaron "Kick-Ass" Johnson som är den i särklass mest rutinerade i startfältet och gör ett tämligen obehagligt porträtt av en psykiskt störd tonåring. På andra håll så hackar skådespelet och drar tyvärr ner filmen. Ett annat problem är att två av huvudpersonernas storylines blir väldigt outvecklade och att man knappt nuddar vid dem medan man fördjupar sig i andra, det känns hafsigt och onödigt vilket gör att berättandet blir ryckigt och lite styltigt.

Hideo Nakta vill förmedla något viktigt om ungdomars sätt att umgås och hur sjukt klimatet på internet kan vara, "The anti-social network" och det lyckas han också med. Däremot så är det filmiska hantverket, skådespelet och dramaturgin inte tillräckligt bra för att det ska bli fullgott. Och gör inte misstaget att tro att det är en skräckis, det här är en renodlad thriller.