Closer

Filmen:
Det finns få filmer som gör mig så illa till mods som Closer. En mer effektiv och självdestruktiv film om kärlek går inte att uppbringa på denna jord och varje gång jag låter Clive Owen trollbinda mig med sin sanslösa prestation i rollen som den iskalle och manipulativa Larry.

Closer är baserad på den kritikerrosade London-pjäsen skriven av multitalangen Patrik Marber som sedan, försiktigt och lyhört, tolkats av regissören Mike Nichols. Filmen är en enda stor uppvisning i briljant skådespel, superbt manusarbete och den mest skruvade storystruktur som ett drama innehållande romans någonsin erbjudit. Mike Nichols hoppar i tid och är sällan oförsiktig då han kastar oss in i de dialogdrivna scenerna som alla innehåller en sån formidabelt härlig intensitet att de nästan imploderar.

Closer fångar allt som finns inom oss som levt i ett ohälsosamt förhållande, sakerna vi vet att vi sagt, eller gjort, men aldrig vill erkänna. Den brutalitet, sårbarhet och ärlighet som Patrik Marbers manus innehåller är nog för att även den mest hårdnackade anti-romantikern ska få en stor klump i halsen.

Closer känns trovärdigt realistisk i fler avseenden medan andra scener känns drömlikt fiktiva på ett sätt som ibland blir direkt otrevligt. Obehagskänslan vilar som en filt över hela filmen tycker jag och på ett snudd på eländigt sätt attraheras jag av allt som detta fantastiska ensemble-drama har att erbjuda. jag älskar Closer, djupt. Den är grotesk men samtidigt vacker. Och jag vill aldrig se den igen... eller? Jag vet varken ut eller in.

Bilden:
Closer är ytterligare en av Sonys 50Gb-utgåvor som kodats i Mpeg-4. Ändå är bilden inte häpnadsväckande bra, på något sätt. Färgåtergivningen är förvissa väldigt naturligt och bilden känns aldrig överexponerad som i exempelvis Casino Royale eller Rocky Balboa. Däremot tycker jag att Blu-Ray-utgåvan av Closer är lite för grynig, precis som exempelvis Layer Cake eller Värstingarna. Beträffande skärpan så är den väldigt bra men känns ibland lite överdriven. I slutändan är bildkvaliteten på Closer helt okej men kommer inte ens nära de bättre Blu-Ray-utgåvorna såsom exempelvis Casino Royale eller Crank.

Ljudet:
Beträffande ljudet i Blu-Ray-utgåvan av Closer är det, precis som med bilden, lite av en besvikelse. Closer är en dialogdriven film som enbart förlitar sig på skådespelarnas röster och lite strösslade miljöljud. Tråkigt nog innehåller denna utgåva ett väldigt blekt användande av surroundkanalerna och mixen är ibland ojämn. I övrigt finns dock ögonblick då ljudet i Closer känns otroligt dynamiskt och kristallklart (som i den scenen då Larry köper en striptease av Alice inne på den jämnrosa klubben) och sammanfattningsvis hamnar ljudbilden på ett medelbetyg, precis som bilden.

Extramaterialet:
Extramaterialet i Closer är snudd på obefintligt, vilket känns sjukt snålt med tanke på att det med all säkerhet finns 10Gb ledigt på skivan. Här finns en musikvideo med Damien Rice i extremt låg upplösning (480i) och en trailer för någon obetydlig skräckfilm från Sony. That's it. Snopet är bara förnamnet.