Coco

Filmen:
Trots att snuskgubben Lasseter tvingats lämna animationsklubben han en gång i tiden grundade huserar Pixar naturligtvis fortfarande rysligt mycket ordentligt begåvat folk. En av de allra främsta heter Lee Unkrich och har bland annat regisserat Disneys bästa långfilm genom alla tider; Toy Story 3. Coco har Lee skrivit, regisserat samt co-producerat och det är en film som inför premiären åtnjöt stor medial uppmärksamhet av lite olika anledningar. Dels för att det är företagets första film som medvetet siktar in sig på den latinska biopubliken men även för att Pixar anklagades redan tidigt för att ha stulit grundkonceptet till Coco från Fox-rullen The Book of Life. För att vara extra påläst/insatt passade jag på att kika på den sistnämnda i god tid innan Blurre-utgåvan av Coco anlände hit till Gamereactor och kan med stor säkerhet säga att Unkrich inte plagierat ett dyft. Nog för att båda filmerna kretsar kring den mexikanska högtiden De dödas dag (Días de Los Muertos) men där slutar i princip likheterna.

Coco handlar om den lille 12-årige pojken Miquel (med röst lånad av Anthony Gonzalez) vars känsla för ton och takt drar honom mot musiken, även fast hans skomakarfamilj sedan länge förbannat och förbjudit musik. Miquel drömmer om att en dag bli precis lika fantastisk på sång och gitarrspel som den mexikanske legenden Ernesto De La Cruz (Benjamin Bratt) och efter att ha bråkat med sin stränga gammel-farmor ger han sig av för att försöka förverkliga sin innersta dröm. I grunden handlar Coco om familjeband, om de olika uttryck som kärlek kan ta när vi bryr oss kanske lite för mycket om varandra och när begreppet omtanke omsätts i lite fel termer. Det finns tillräckligt mycket värme här, motiv, mening och vasst författade poänger för att Pixar och framförallt Unkrich återigen ska bevisa att de är mästare inom sin egen konstform.

Visst har det kanske klämts in lite väl mycket exposition när Miquel träder över från vår värld till De dödas rike och visst blir det lite spattigt och högljutt under längre partier under denna del av filmen men innan vi vet ordet av har Unkrich och Molina (som hjälpte till med regiarbetet) lugnat ned sig lite och berättar en saga som känns innerligt vacker och aldrig ens närmar sig de där trakterna av förutsägbarhet eller klyschig karikatyrer av de personligheter som de porträtterar. Tillsammans med Toy Story 3 och Superhjältarna anser jag detta vara en av Pixars bästa filmer som dessutom är så bedårande vacker sett till det visuella, att det ibland känns som jag vill pausa filmen och försöka krypa in i TV:n. Vi här på Gamereactor kikade igenom denna Blu-ray med hjälp av vår Panasonic DMP-UB700 Ultra HD-spelare på en 65-tums LG C7-Oled och det råder ingen tvekan om att detta är det tjusigaste vi sett i filmväg, med hjälp av denna teknik-kombo.

Bilden:
Referensexemplar, brukar vi ju kalla de allra bästa filmerna sett till det audiovisuella och Coco är exakt en sådan film som du, som bryr dig om din hemmabiorigg och gillar att ibland demonstrera den för nära och kära, bara måste äga. Coco är dränkt i starkt, orange sken och varma, fylliga färgtoner som perfekt ackompanjerar tonen, temat samt platserna som berättelsen utspelar sig på. Karaktärerna skinn, grus, tegelväggar, hårstrån och träytor erbjuder en så pass ryslig detaljrikedom att det ibland nästan känns märkligt och i kombination med stark och djup svärta.

Ljudet:
Även fast ljudspåret på BD-utgåvan låter fantastiskt fint ä'r det ändå trist att se att Disney valt ett DTS-HD Master Audio 7.1-spår och inte Atmos-spåret som finns med i UHD-versionen. med det sagt låter dock denna film fortfarande helt otroligt bra, rakt igenom.

Extramaterialet: