Cold Comes the Night

Filmen:
Bryan Cranston har gjort sig mer än förtjänt av att få kallas för kunggubbe resten av sitt liv efter sin fullkomligt magiska tolkning av Walter White i TV-serien Breaking Bad, men också för sina fina insatser i komediserier som Malcolm in the Middle och Seinfeld. Det hjälper dessvärre föga i ruttna b-rullen Cold Comes the Night där Cranston spelar snudd på helblinda elakingen Topo som tar stackars motellägaren Chloe (Alice Eve) som gisslan för att få hjälp med att hitta försvunna pengar som Topos boss väntar på, men saker och ting blir inte så lätta när en korrupt snut i form av Tom Hardy look-a-liken Logan Marshall-Green börjar ställa till med besvär för Chloe och Topo.

Jag har kollat på avsnitt av Allsång på Skansen som varit mer spännande och nagelbitsframkallande än Cold Comes the Night, vilket borde ge en rätt bra fingervisning om hur bristfällig, för att inte säga icke-existerande, spänningen är i den här värdelösa dussinthrillern. Regissören Tze Chun (som även skrivit manuset) misslyckas inte bara totalt med att skapa någon form av spänning med sin bristfälliga TV-regi, utan också med att leverera något på manusfronten. Upplägget känns igen ifrån ett flertal andra thrillers som kommit genom åren. Det är som om man klippt och klistrat från andra filmer för att överhuvudtaget få ihop någonting till manuset, men inte ens brytt sig ifall bitarna faktiskt passar ihop. Här finns inte bara själva gisslanbiten som utvecklas till en form av Stockholmssyndrom, utan också lite ansträngt familjetrubbel med Chloe som har problem med socialen som försöker ta hennes dotter ifrån henne eftersom det inte lämpar sig att en unge bor på ett motell.

Det enda som egentligen är lite halvoriginellt är väl att Cranstons karaktär knappt ser någonting (även om synen verkar komma och gå lite som manuset behagar) - men det gör knappast karaktären mer intressant för det. Förutom synskadan är Topo en platt och totalt ointressant karaktär som av någon fullkomligt meningslös anledning dessutom fått en polsk bakgrund, vilket såklart gör att Cranston vräker på med en mycket halvdan tramsbrytning som mer än någonting annat doftar av svagt såpoperaskådespeleri. Det är "Ajjj vånnt majj maaani" och "Jiez" om vartannat. Ändå är inte Cranston sämst i den här sörjan. Alice Eve går omkring med ett ansiktsuttryck som får en att misstänka att hon varit förstoppad i minst ett halvår, medan Logan Marshall-Green tar i så han spricker varje gång han ska försöka visa hur tuff hans ljusskygga poliskaraktär egentligen är.

Om det är något som överhuvudtaget kan klassas som positivt med Cold Comes the Night, så är det att den bara klockar in på drygt 90 minuter. Men med tanke på hur värdelöst såväl manusarbetet som regin och skådespelarna är, så känns det å andra sidan som 90 minuter för mycket.

Bilden:
Bildmässigt är det ytterst medelmåttigt med relativt matta och livlösa färger samt en halvdan skärpa som känns alldeles för mjuk i flera scener. Lyckligtvis är svärtan desto bättre och visar prov på hög klass genom hela filmen.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.78:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som inte gör mycket väsen av sig. Det är framförallt dialogtungt där dialogerna är bra mixade, medan det i filmens lite mer intensiva scener med eldstrider och annat högljutt låter relativt burkigt och platt. Musiken låter dock bra genom hela filmen.

Extramaterialet:
Ett par bortklippta scener och ett par trailers till andra filmer.