Collateral

Lika kul som det är att Michael Mann (Heat, The Insider) efter några års frånvaro är tillbaka med en ny film är det att se helylleskådisen Tom Cruise i en roll som cynisk mördare. Kostymklädd och gråhårig spelar han en hitman som i en taxi tar sig genom ett drömlikt Los Angeles i jakt på sina offer. När en död kropp faller ner över biltaket blir taxichauffören (Jamie Foxx) varse om att hans passagerare inte är vilken kund som helst, men då är det på tok för sent att börja protestera...

Trots att mycket av filmen utspelar sig i en taxi är Collateral en osedvanligt stilistisk thriller med välskrivna dialoger som inte sällan har samhällskritiska undertoner. Collateral är också en uppvisning i Manns patenterade estetiskt dämpade ljussättning i kombination med ett iögonfallande grynigt digitalt foto och rörlig kamera. Skådespelet, kameraarbetet och soundtracket bidrar till en extremt bildskön filmupplevelse som dock förmörkas av ett menlöst slut där det känns som om att Michael Mann valde en alldeles för simpel och publikfriande väg. Vågar man hoppas på en framtida Director´s Cut med ett alternativt slut?

Har ni läst om filmen på nätet har ni antagligen märkt att det surrats lite om att den har logiska luckor här och var. Även om det till synes kan verka som det ser jag istället det som att Michael Mann har skapat en helt egen filmvärld där logik och normalitet är satt ur spel till förmån för det han försöker förmedla. Logiska tillkortakommanden får man leva med ibland, det var trots allt inte många som skrek sig hesa över att ungdomarna i Blair Witch Project verkade vara de enda tre personerna i USA som inte ägde en mobiltelefon. Men visst hade man önskat att Michael Mann någon gång i framtiden tog hjälp av en riktigt bra och gedigen manusför-fattare (Stuart Beattie som knåpat ihop manuset till Collateral räknar jag inte dit) för att själv kunna ägna sig enbart åt regin. När det väl inträffar lär det bli en killerfilm utöver det vanliga.

I Collateral är såväl handling som skådespelare underordnade filmens estetik. Att nyblivne Oscarsvinnaren Jamie Foxx gör en övertygande insats som taxichaufför kommer i skymundan av Los Angeles neondränkta gator och Tom Cruises klassprestation. Det är inte handlingen eller actionscenerna som kommer vara det bestående intrycket av Collateral som man tar med sig efter filmens slut. Det är det vansinnessnygga fotot och faktumet att varje bildruta hade gjort sig bra på vilket konstmuseum som helst.