Commando

Filmen:
Arnold är en cool jävel. Bräkig stereoid-missbrukare som blev Mr. Universe (typ 106 gånger) som sedan lärde sig (lite) engelska och sedan gjorde karriär som träig actionsuperstar. Idag är han vräkig guvernör som bara replikerar sina usla filmer i alla viktiga politiska debatter.

Arnold är en parodi på en parodi, liksom. Men ändå alltid cool. Ändå alltid intressant. När han bestämde sig för att bli actionstjärna, så blev han det. Trots noll skådespelarkunskaper, och (egentligen, faktiskt) noll karisma. När han sedan bestämde sig för att bli guvernör i Kalifornien skrattade ett helt USA. Men han hade bestämt sig, och så fick det bli. Pressen älskade till en början att hata honom, och trots hårt motstånd vann han valet, främst tack vare en himla massa smarta mediastrategiska åtgärder/prestationer.

Bland Arnolds alla filmer är det väldigt få jag verkligen gillar. Predator rockar, liksom True Lies och T2. Resten är rätt värdelöst, ändå (även om Total Recall är rätt rolig). Jag såg Commando på Blu-ray i eftermiddags, och skrattade så det sved i hela kroppen. Idag känns Commando som en film gjord av "teamet bakom Scary Movie och Epic Movie", ungefär. Som ett dåligt skämt.

Ändå kan jag inte förmå mig att tycka illa om Arnold i Commando, för hur träigt usel han än är, är han ändå cool. På något konstigt sätt. Och när han svarar på den arge specialsoldatens hårda kommentar "You scared, motherfucker? Well, you should be, because this Green Beret is going to kick your big ass!!" med repliken "I eat Green Berets for breakfast. And right now, I'm very hungry!!!" så skrattar jag så att min bristfälliga pojkbandsfrisyr flyger av. Arnold rockar. Så enkelt är det med det.

Commando är en råkass rulle, men dess uselhet roar. Att påstå något annat vore att ljuga. Minus för en himla massa, inte minst det faktum att Blu-ray-releasen inte är den Directors Cut-version som gavs ut på DVD för ett par år sedan. Hur tänkte Fox egentligen?

Bilden:
Commando är en slapp, slö och trist Blu-ray-film som kodats i MPEG-2 och inte imponerar någonstans. Tyvärr. Bilden är ojämn och oftast suddig. Färgerna är översatuerade, skärpan skiftar radikalt och detaljerna håller ungefär samma kvalitet som DVD-utgåvan (Directors Cut).

Ljudet:
Bilden är dålig, ljudet är ännu sämre. DTS Master HD-spåret låter exakt lika hysteriskt illa som Dolby Digital 5.1-ljudet, där slarvigt mixad dialog blandas med den sämsta musikkvalitet, och de mest otäckt usla ljudeffekterna jag hört i hela mitt liv. Faktiskt.

Extramaterialet:
En skymf. Minst sagt. Mindre extramaterial än det man får med i DVD-boxen av samma film, och inget av materialet är i hög upplösning. Ny fyfan.