Con Air

Filmen:
Vad har filmerna The Rock, Face/Off och Con Air gemensamt? Förutom skådespelaren Nicolas Cage har de alla en beige Volvo inbakad i handlingen. I The Rock äger han en, i Face/Off snor han en och jag ska inte avslöja för mycket men den där sablans Volvon dyker upp i Con Air också. Nog med onödig kuriosa. Producenten Jerry Bruckheimer och den då gröne regissören Simon West erbjuder här en saftig actionrökare som inte kommer göra många actionfans besvikna. Om det finns något världsmästerskap i actionfilm så borde den här vara en kandidat. Non-stop action för hela slanten och vad annars kan man förvänta sig om Mr. Bruckheimer får bestämma.

Dråpsdömde Cameron Poe (Nicolas Cage) blir villkorligt frigiven och längtar efter väntande fru och dotter. Innan frisläppandet måste han dock åka i ett specialbyggt fångtransportplan där även de värsta skurkarna amerika har att erbjuda befinner sig. Några av dem har dessvärre tröttnat på gallerskakandet och trots den höga säkerheten lyckas de kapa planet. Det hela visar sig vara en välplanerad kupp ledd av Cyrus "The Virus" Grissom (John Malkovich) och nu börjar en kamp på liv och död för friheten.

Jag gillar Con Air i all sin enkelhet. Den är hur korkad som helst och full med logikluckor men så underbart rolig ändå. Rollistan kryllar av kompetenta skådisar och de gör hela spektaklet ännu mer lockande. Den enda plumpen är att jag tycker Cameron blir lite för mesig och bryr sig för mycket om andra. Det hade varit bättre om han kört sitt eget race, men det är min åsikt såklart.

Bilden:
Con Air kommer på en BD-50 med AVC MPEG-4 kodec och i 2,35:1 format. Trots att filmen firar 10-årsjubileum har den inte åldrats nämnvärt och bjuder på fin bild. Kontrasten är briljant och färgerna likaså. Bruset har de lyckats sudda bort och svärtan är hyfsad men tappar lite detaljer i mörkret. Skärpan är mestadels klockren men i vissa scener verkar fokus ha kommit ur balans eller nåt. En nackdel med HD-formatet är att billiga specialeffekter blir lättare att avslöja. Till exempel datoranimeringen av planet känns lite sisådär fast det är ju trots allt några år sedan filmen gjordes.

Ljudet:
Con Airs stora behållning är det häftiga ljudet. Det erbjuds ett okomprimerat PCM 5.1 ljudspår som verkligen gör att anläggningen får bekänna färg. Basen används flitigt och min kära Velodyne subwoofer fick sig ett rejält träningspass som den lyckligtvis klarade galant. Jag kan föreställa mig grannarnas sura miner men de höll sig på sin kant. Dialogen är väldetaljerad och tydlig. Surroundeffekterna används flitigt och övergångarna känns smidiga och välbalanserade.

Musikkompositören Mark Mancina senare känd för musiken till bland annat filmen Shooter har här skapat ett läckert musikspår med maffiga och tunga stycken. Jag blir besviken varje gång filmdistributörerna i Europa pungsparkar oss stackars europeer. De storljuger på filmfodralet: "24-bits, 48khz, 5.1 surroundljud" står det men som vanligt är den strypt till en 16-bitars variant som förvisso låter grymt bra men ändå. Fy skäms.

Extramaterialet:
Usch och blä. Här erbjuds det tyvärr inte på någonting sevärt och Buena Vista borde skämmas. Det finns två korta lågupplösta featurettes som inte innehåller någonting vettigt. Den första "A View From Above" är en 4-minuters urdålig reklamfilm skulle jag kalla det och kan lika gärna skippas. Den andra featuretten är "The Destruction of Las Vegas" som på 2 minuter visar hur en scen i Las Vegas gjordes. Det är allt.